I går sa Dr Sturesson att första 4 månaderna efter en steloperation av bäckenlederna är tuffa. Jag tänkte bara "äsch, det så himla tufft är det inte".

I dag har jag varit vaken ca 2 timmar och jag vankar som en anka, det gör ont i ländryggen och ljmusken och höft. I går var jag så glad och full av energi (är jag i dag också) så jag var och traskade i affärer i två omgångar!! Jag besökte fler affärer än jag gjort på månader och de hårda stengolvet är inte så bra för rygg, bäcken, knän osv. Så det jag nu sitter och tänker på är ju att jag skulle ha väldigt ont och uppleva dagarna som mycket tuffa om jag inte hade effektiv smärtlindring i form av morfin! Då stämmer Dr Sturesson mycket bra, för jag tror att det är många "bäckenpatineter" som inte använder morfin.

När jag steg upp för två timmar sedan tänkte jag att jag inte skulle ta något morfin, men nu känns det omöjligt att inte ta. Jag kan ju inte "göra något" om jag inte smärtlindrar mig...Ja, det är sant, jag klev upp 12.00 i dag igen, nu vill jag skylla på fullmånen och att jag hade en mycket spännande ljudbok, haha. Boken "Döden skall du tåla" av Karin Fossum, den var så hemsk i slutet så de timmar jag sov bestod av hemska, hemska mardrömmar, så jag känner mig tyvärr inte så utsövd, haha. Men inte särskilt lockad av gå och lägga mig igen trots att det är det som bäckenet kräver nu tänker en del av er lyssna på kroppen och lägg dig ändå, nej, så enkelt är det inte min nacke mår inte bra av att ligga i sängen så mycket så tyvärr så värker den och jag har en mindre låsning på höger sida...Så det får bli lite morfin för att kunna umgås med familjen, lite back-on-track nackstöd till nacken och ett litet knäskydd sedan är jag redo för resten av dagen, inget konstigt alls, haha.

Kram på er