Yes, jag kan sitta på golvet igen. Golvet har alltid varit en favoritplats för mig, enda sedan jag var liten. Jag har alltid gärna hellre suttit på golvet än på stol. Nu kan jag det igen, det har inte gått på en sådär 2-3 år!! Jag märker att benen börjar röra på sig i sängen också. I går hade jag plötsligt lagt ena foten under rumpan, mina sådana här konstiga ställingar har inte kunnat genomförts på läääänge och så bara PLOPP, helt plötsligt går det och det känns så naturligt som om tiden inte funnits när jag inte kunde...

Jag har kunnat legat lite på höger sida också  och det är mest själva operationssåret som gör ont då...Tänk om jag kommer kunna ligga på höger sidan snart. Jag kommer sova så mycket bättre när jag kan vända och vrida mig som jag vill. Jag brukar reflektera över det när jag själv ligger vaken och min sover, herregud vad han byter sovställning den lyckosten, haha.

Men i går var jag lite deppig. Det är så jobbigt att gå med kryckor och min yoghurt och kopp med te på kvällen i sängen är omöjlig att få till. Jag har fått en stor blåsa i ena handen och jag hade så ont i ländryggen. Smärtan väcker rädslan, tänk om jag inte blir bra? Tänk om jag inte kommer kunna börja jobba? Nä, hjälper inte detta då pallar jag inte...

Så skönt att det är bättre i dag! Det är en jävla berg- och dalbana och jag borde vant mig vid det här laget, men nej, det har jag inte. Förr i tiden älskade jag att åka berg- och dalbana, jag åkte den om och om igen, när jag var på t.ex Gröna Lund. Men inte ett anda åk de senaste åren och nu slår det mig varför...Jag får alltså nog av det i mitt vanliga liv, haha.

Tänk om det börjar nu...min läkning till ett mer normalt liv...åh, så underbart. Nu ska jag sitta på golvet restan av dagen;-) (nä, jag lovar, jag skämtar bara, men liiiite till ska jag allt sitta)

Kram och kärlek

Pansen