Alla inlägg den 29 december 2012

Av Pansen - 29 december 2012 08:45

     

 

Vissa vänner kan "skrämmas" av sjukdom. Eller jag är ju egentligen inte sjuk, men mina bäckensmärtor har tvingat mig till att ligga mycket i sängen och då känner jag mig inte särskilt frisk. Mitt liv är ju faktiskt ganska långt ifrån normalt även om jag gärna vill låtsas det;-) 

 

Jag har också förändrats som person, även om jag inte vill erkänna det heller. Jag vill fortfarande uppfattas som den glada, ambitösa tjejen som är full av energi och alltid har något skoj på gång. Men mina vänner kan inte längre ringa mig när de vill ha sällskap på en långpromenad eller joggingtur. Eller att dra ihop ett stort kompisgäng och "leka" som barn på nöjeshallen med laserspel, go-kart och femkamper, sådana aktiviteter funkar ju inte längre. Att följa med och bara titta på är inget som passar mig, det blir bara en plågsam påminnelse. Min sjukgymnast sa en gång så här:

- Du vet på fester så finns det ju alltid de där personerna som bara betraktar och iakktar de andra. De som nöjt sippar som sin drink och deltar på avstånd.

Jag förstod på en gång vad han menade, men inte vart han ville komma med den kommentaren?!

- Du måste lära dig att bli en sådan person, du måste bli den som lär dig stå vid sidan av och TITTAR på brännbollspelet och sippar på drinken!

Jag sade inget, jag gjorde ett snabbt överslag i mitt hjärna och kom fram till att det var omöjligt, jag är INTE en sådan person, jag vill inte och jag kan inte...Men jag tänker ofta på hans ord och de håller väl på att sjunka in. Jag har nog följt dem nån gång också trots mitt motstånd. Men jag tänker inte ge mig, jag ska kämpa mig tillbaka! Min envisa tjurighet har hjälpt mig så mycket i mitt "tillfrisknande". Däremot kanske jag kan lära mig att vara "brännare" om man t.ex spelar brännboll, då kan jag vara med men behöver inte springa så mycket;-) Det är sådana strategier jag måste hitta, inte att avstå ifrån allt som är JAG, det går inte för då är ju inte jag JAG.

 

Nu är det inte så att jag upplever att mina vänner vänt mig ryggen, men det är ju fakta att de inte kan ringa vid fysiska aktiviteter och således blir telefonsamtalen färre. Men mina kompisar är sådana som jag haft sedan högstadietiden, vi vet vart har vi varandra och man behöver inte kämpa med att träffas, höra av sig osv, vi vet att vi alltid finns där för varandra. Vi har alla familjer nu och flera av dem har 3-4 barn så vi förstår varandra väl att "ekorrhjulet" snurrar på;-) Men några stora fester brukar vi "orka" dra ihop, ofta på sommaren då är enkelt eftersom vi blir en 25-30 personer. Förra nyårsafton var vi faktiskt här (jag fattar inte hur jag orkade;-) vi var åtta vuxna och 13 barn och helt, helt underbart roligt, mysigt, ja, allt...I år tycks vi bli ensamma, vilket känns så tråkigt i jämföresle med i fjol...Men trots att jag så gärna skulle vilja göra om samma nyårsfest, så känner jag att jag inte orkar i år:-( Även om min man lagar all mat så blir det ändå många lyft med extra bord och stolar för att inte tala om alla städning och dukning..Nä, det går inte men vad vore väl en bal på slottet;-)

 

Men det finns några vänner som betytt oerhört mycket för mig i vardagen, de som aldrig svikit, de som alltid älskar mig villkorslöst och det är mina pälsbeklädda vänner:-) Jag har numera tre katter och två av dem ligger nästan alltid med mig i sängen. Den äldsta katten är en hankatt på nio år, han är helt otrolig och smått magisk för mig. Han brukar ligga på min högra höft, när den  värker som mest. Två nätter lade han sig plötsligt på mitt huvud och jag tänkte, men vad är det nu då, varför ligger han såhär? Men, den magiska katten tröstade mitt huvud, jag hade nämligen migrän i två dygn!

 

Jag tycker det där är så häftigt, han brukar söka upp och lägga sig på den kroppsdel som besvärar som värst. När jag är på nedre våningen i villan kan han plöstligt börja jama ifrån övervåningen, jag går ut i hallen och höjer mitt huvud till övervåningen och då står han där, min svarta skönhet, men sitt huvud ut genom spjälorna vid trappen och "ropar" på mig. Går jag upp så nästan skriker hans jamande och han springer mot sängen och vill att vi ska lägga oss! Haha, jag har ju en dröm om en hund så det kanske är det han känner och vill bete sig som en klok hund. Det är faktiskt bra att katten ropar så där ihärdigt på mig för jag har inte hjärta att göra honom besviken så ibland går jag och lägger mig och gosar med honom och många gånger är det såklart precis vad min kropp behöver! Mmmm, min magiska katt och trofasta vän som aldrig, aldrig sviker:-) 

 

Kram och kärlek

Pansen

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25
26
27 28 29
30
31
<<< December 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards