Alla inlägg under april 2013

Av Pansen - 30 april 2013 13:58

 

Haha, jag var rädd att jag skulle fått en massa kommentarer om att jag var tokig som söker jobb mitt i allt detta. Ja, det kanske jag är också. Kanske ännu ett sätt för mig att förtränga sanningen men må så vara i så fall, jag vill så gärna vara normal och frisk!

 

Kanske om jag får jobbet att jag tar en genväg och åker på en nit eller bakslag senare men må så vara. Det är många av er som vet hur det blir och känns. Jag har varit hemma i två och halvt år nu, mestadels liggandes i sängen för att avlasta mitt bäcken och ländrygg. För att leva ett sådant liv är jag mycket ung och nä, jag kan inte acceptera mitt tillstånd, jag tänker kämpa hela livet för att inte acceptera. Men jag kan ju bli återställd också för det återstår ca 3 månader innan jag är läkt efter steloperationen av mina bäckenleder. Därför att jag tror att jag är en sådan person som inte skulle klara att bli sjuk och sängliggande resten av mitt liv, jag har en viss personlighet på gott och ont och så kommer det förbli. Men jag har lärt mig massor och håller inte på att förnekar allt hela tiden, det ser ju smärtan till att jag inte gör   Jag rensade ogräs och krattade förra helgen och fick mitt straff omgående med mycket ryggkramp och ont i höger benet. Och i helgen när vi på somarstället tänkte jag massor och försökte verkligen att "hålla mig lugn", jag ökade inte morfindoserna bara för att kunna göra mer. Så helt knäpp är jag inte av förnekelse. Vi åker snart upp igen till sommarstället för att elda och äta gott. Jag har köpt en massa penséer som jag och dottern ska plantera och jag ska vara noga, noga med min arbetsställning. Jag har även gjort min rehabträning och bestämt mig för att motionscykla långsamt istället för att ta ut mig och svettas och flåsa så där skönt. Jag har lyckats två gånger och detsamma gäller promenaderna, jag går på tok för fort även om jag kortat mina steg. Jag ska kontakt med sjukgymnasten nästa vecka och berätta om allt jobbsök och att jag måste göra om min träningsplan, för det finns några övningar som inte fungerar osv.

 

Tänk, att dammsuga är fortfarande en sådan sak som är svårt och ger mycket smärta och då kommer det där huggen i ryggslutet som känns som det ska bli ryggskott. Nä, får jag jobb och lön så ska jag sluta dammsuga det är nog den värsta saken jag gör och dessuto är det bara jag som gör den och det rätt ofta även om jag numera delar upp det. Men huset är på 170 kvm så även om jag tar två rum i taget så betyder det att jag har typ alltid har några rum att dammsuga   Förra helgen hade vi tagit upp dammsugaren till sommarstället för att jag skulle kunna dammsuga ordentligt för där finns bara en vacker antik damsugare från 60-talet (tung som ett as). När vi packade ihop för att gå långt till bilen så sa jag (hade så ont i bäcken i rygg av allt vi burit)

- Kan vi inte lämna denna damsugaren här och köpa en ny hem?

- Jo, det vore skönt att slippa bära den ända till bilen igen, sade min man (det var då fortfarande snö på bilvägen till stugan så vi fick parkera ca 700 m bort).

- Mmm, det vore så skönt för den gamla dammsugaren här är så tung så jag orkar inte dammsuga alla mattor det var därför vi bytte matta i vardagsrummet.

- Är den verkligen så tung? Ja, men vi köper en ny då!

Det underlättar något enormt för mig eftersom denna dammsugaren följer efter ig när jag går och det gjorde inte 60-talaren. Nu kan jag dessutom dammsuga både soffan och mattan utan problem. Det blev en stor skillnad för mig jag tror inte maken hade dammsugit ed 60-talaren eller så är det inga problem för honom som inte har ont.

 

Men i helgen så fick maken nästan ryggskott efter ha fällt och kapat upp tre träd i stugan. Jag masserade honom där och han skrek som en galning. När vi kom hem sa jag att han måste sätta sig i massagefåtöljen vilket han inte gjorde. Han satte sig och arbetade flera timmar i sträck vid datorn istället. Så när vi lagt oss och jag somnat vaknar jag av att maken ska vända sig i sängen och skriker av smärta. Jag somnar om. Men vaknar igen av ett ännu värre skrik. Jag ger honom två Alvedon för ina Citodon var tyvärr slut. 

- Du borde sätta dig i massagefåtöljen så musklerna blir mjukare och slutar krampa.

- Tror du, nä, jag tror inte det hjälper svarar han.

- Nä, jag har bara haft kramp i ryggen i några år så vad vet jag sa jag.

Då började han asgarva och morgonen därpå när jag steg upp satt han i massagefåtöljen och tyckte det var så skönt. Som tur är gick hans ryggsmärtan snabbt tillbaka.

 

Trevlig valborg allesammans!

Kram och kärlek

Pansen  

Av Pansen - 26 april 2013 14:11

  Åh, jag blev så himla glad när jag loggade in och såg alla nya kommentarer, tack snälla ni  Om någon timme ska vi åka till vårt sommarställe som vi köpte i fjol. Vi ska ta med alla tre katterna och stanna hela helgen, tonåringen blir dock kvar hemma. 

 

För att knyta till Catarinas kommentar så kan jag berätta att det stället läker mina sår och stillar min själ. Vi har ca 6 timmerstugor + lekstuga och friggebod, bastun är från 1700-talet och en massa skog och mark samt egen strandtomt och ingen granne nära inpå   Det är så fantastiskt härligt där och olikt hur vi bor annars i villan med grannar och aldrig tyst. Jag har arbetat hela veckan med tanken att jag inte får ta morfin och "hålla på", jag måste lyssna på kroppen och ligga i soffan fast jag inte vill. Jag har tagit med lite böcker och får väl binda fast mig själv så jag inte är uppe och stökar och krattar osv. Förra helgen gjorde jag på tok för mycket, jag tyckte jag tog det lugnt och var försiktig men mitt problem är att jag jämför hur det varit förut, alltså för flera år sedan och jag tänker "äsch, jag fick ju ont då också" men saken är den att nu tål jag inte alls särskilt mycket och det tar mycket hårt på kroppen bara att kratta lite försiktigt i 20 minuter eller var det var.

 

Jag ska vila och tänka lagom, inte oroa mig, det lämnar jag hemma  Men jag har liiite att fundera över det är nämligen min hemlighet. Nä, gravid är jag inte, jag har ju steriliserat mig för detta bäcken pallar inte en graviditet. Nä, det är så här att mitt drömjobb kom ut på annons=ledigt. Det är ett jobb som jag även sökte för 3 år sedan så jag vet verkligen att jag vill ha det. Nu annonserades två tjänster ut och visst det är inte ultimat situation just nu, men för sjutton det är ju mitt drömjobbb så jag har sökt tjänsterna  Jag är så fruktansvärt less på att vara hemma, att vara hushållerska, att vara sjuk, att sitta i telefonköer, att beställa medicin, vänta på medicin, hämta medicin, och att få bakslag! Jag är less att presentera mig som sjukskriven och känna att jag blir utanför när andra pratar arbeten. Många som genomgår en livskris kommer ur den och säger "Åh, nu vet jag vad som är viktigt i livet, min familj och mina vänner som jag försakat". Jag har ju också haft/har en livskris men jag visste redan innan hur mycket min familj, vänner och djur betyder för mig. Jag har istället fått min hallelulja moment över hur mycket mitt yrke betyder för mig! Det gör mig betydelsfull och uppskattad och jag behöver det för jag är en driven person som får mycket tillfredställt genom mitt yrke.

 

Ja, så här jag tänkt, de kommer säkerligen ha tänkt tillträde i augusti. Så jag går smärtrehabkurs i juni och 6 veckor framåt, får två veckors ledigt och sedan kan jag börja jobba 1 augusti. Jag fortsätter såklart med mina rehabövningar, men gör hälften på morgonen och hälften på kvällen. OM jag får jobbet kommer jag även att få en friskvårdstimme i veckan och tillgång till gym. Vi får asmycket pengar om jag börjar jobba   Med bra ekonomi kan jag kan ösa över mina barn och make, jag kan byta bil till en som inte är lika gammal och rostig, vi kan resa utomlands. Men det första blir att anlita en städhjälp kanske även får hon ta lite av tvätten  Jag VILL verkligen ha jobbet, visst, det kom inte i så bra tid, men allt gör ju inte det har jag verkligen märkt...Dessutom har det inte varit några annonser ute inom mitt yrke sedan i höstas. Nu känns det också stärkande att veta att jag är en fighter att jag är stark, urstark, jag kan bita ihop om det behövs och jag har lärt mig att be mer om hjälp med t.ex barnvakt. Men nu är mina barn så stora och duktiga t.om 8-åringen kan gå hem ifrån skolan och gillar att vara ensam hemma. Ja, nu ska jag fortsätta packa inför resan till vårt paradis.

 

Må gott och sköt om er.

Kram och kärlek

Pansen  

Av Pansen - 25 april 2013 11:06

 

Någonstans där i det vissna finns det vackra...Jag syftar på de små blåsipporna i bilden ovan   Jag och mina quick-fix tankar och gå händelserna i förväg, vara otålig och jag borde ha lärt mig bla bla bla...Japp, jag har lärt mig massor och jag kan emellanåt leva som jag lär, men sedan är nog min personligt lite fullt ös, kör till du stupar...I dag har jag skrivit megalångt så hämta nytt kaffe så du ändå orkar kommentera, jag LOVAR svara i dag!   

 

Sist jag skrev förra veckan skrev jag att nu var jag inte lika trött och trodde att allt skulle bli som vanligt. Nä, det var bara så att jag inte såg suddigt längre och inte fick migrän men trötthten den har hållit i sig! Jag har sovit och sovit somnat före maken på kvällen typ 21.30 sovit till 07.00 skjutsat dottern till skolan och somnat omedelbart typ 08.30-11.30 varje dag! I dag är faktiskt första dagen jag varit vaken ända sedan morgonen och jag är trött nu, så vi får se om jag pallar hela dagen  Jag har haft så dåligt samvete att jag inte skrivit här på bloggen jag har legat i sängen och tänkt på så mkt jag skulle velat skriva, men det har ju inte hjälpt er precis! Jag hoppas verkligen jag tar mig tillbaka till skrivandet nu. Jag tackar så otroligt mycket för de kommentarer jag fick sist och håller tummanra att ni inte övergett mig  


Hade möte med min handläggare på Försäkringskassan i fredags, mötet var onödigt hon hade kunnat svara på mina frågor via mejlen, men "systemet" har säkert några regler att ett möte måste ske i detta läge...Jag väljer nu att publicera mina mejl till handläggaren här, jag gör meljtexten kusriv så kan ni hoppa över om ni inte vill läsa mejlen:


Skickat 25 mars: 

Hej 

Jag behöver din hjälp för att få förlängd sjukpenning. Både min sjukgymnast och jag kan inte förstå detta med att mina sjukdagar är slut?!  Jag har ju precis (efter år av kämpande) fått behandling och påbörjat rehabilitering. Efter steloperationer är återhämtningen/sjukskrivningen 6 månader. Varför skulle inte jag också få vara sjukskriven 6 månader som andra fusionspatienter?

 

Jag har precis för första gången under min sjukdomstid påbörjat min rehabilitering så jag borde väl vara berättigad rehabiliteringsersättning under min rehabilitering!? Angående min arbetsträning i maj, så kommer det avgöras huruvida jag orkar det under smärtrehabiliteringskursen som startar vecka 17.

 

Enligt blankett  FK 40411a finns det några anledningar som kan ge fortsatt sjukpenning och mitt ärende borde kanske gå under punkt 4 ”Om man riskerar att allvarligt försämras i sin sjukdom om man skulle arbeta eller delta i en arbetslivsintroduktion” eller under sista punkten ”Om Försäkringskassan bedömer att det på grund av sjukdomen skulle vara oskäligt att inte betala sjukpenning”.

 

Du är välkommen att kontakta min sjukgymnast för att min fullständiga rehabiliteringsplanering. Thomas Torstensson, rehabiliteringskliniken vid Sundsvalls sjukhus.

 

Det känns så orättvist att jag nu känner en onödig stress och press på att forcera min träning för att fort bli bra bara för att mina sjukdagar tar slut. Jag har kämpat så länge för att få de ovanliga steloperationerna av bäckenlederna i Skåne, hela 2012 gick åt till att ligga i sängen med höga morfindoser och vänta i vårdköer samtidigt som mina sjukdagar minskade i antal. Kände sådan lycka när jag äntligen fick genomgå operationerna som skulle ge mig liv tillbaka. Nu vill jag inte falla på målsnöret bara för att sjukdagarna anses vara slut och jag ska vara frisk ett visst datum. Jag har många gånger bitit ihop och ”kört på” och den taktiken har många gånger gett mig stora bakslag. Vi har arbetat med att få bort det tankesättet och inför denna rehabilitering skulle jag lyssna på kroppen och smärtnivåerna och inte hoppa över några steg i processen. I och med stressen att mina sjukdagar tar slut har stressen väckt mitt ”gamla” osunda tankesätt…

 

Skickat 12 april:

Hej 

Jag börjar fundera om du glömt bort mitt tidigare mejl? (se nedan)

Hur går det med mitt ärende?

 

Status gällande mig sedan sist jag skrev: Jag tränade enligt rehabiliteringsplanen och var så glad att äntligen få känna att jag påbörjat min väg tillbaka. Dock var jag stressad över situationen med slut på sjukdagar. Kroppen sade ifrån, jag fick mycket ont och fick använda stödbandage på både ett knä, en handled och ena fotleden men det värsta var så klart att jag fick kraftig smärtökning i bäckenet och fick svårt att stödja på benen. Jag hade pressat mig för hårt i träningen! Sjukgymnasten gav mig helt träningsförbud under några dagar. Vi har nu fått gått tillbaka många steg i träningen och nästan fått börja om. Under vecka 13  blev jag kallad till en kurator vid Sundsvalls sjukhus som ingår i teamet för smärtkursen som tillsammans med sjukgymnast m fl gör bedömningen om man är redo för smärtkursen. Jag har nu fått beskedet att jag inte är i tillräckligt bra form för att kunna tillgodogöra mig kursen. De tror att det kanske kan gå att jag börjar 3 juni, men vissa tror att det blir i höst.

 

I går var jag kallad till en ortoped vid Sundsvalls sjukhus för att titta på operationsåren. Läkaren sade åt mig att ta det lugnt och ha tålamod, rehabiliteringen är lång efter en bäckenfusion och det borde inte vara några problem för mig att få förlängda sjukdagar ansåg han. Det har bara gått 12 veckor sedan mina steloperationer. Jag har nu äntligen börjat insett att jag det kommer att ta tid att bli återställd. Vad jag vill och vad jag kan är inte samma sak…Nu måste Försäkringskassan också inse detJ

 

Mina operationer kostar runt 1 miljon och då är det klart att några månader till med sjukpenning inte kostar samhället så mycket egentligen, det kostar så mycket mer om jag tvingas fram för fort innan jag är läkt och återställd då är risken stor för komplikationer och dessa operationer är inget man gör om! Jag vill och tänker dessutom aldrig mer i hela mitt liv vara sjukskriven!

 

Jag ska ta kontakt med arbetsplatsen jag skulle arbetsträna på och säga att jag inte kommer hinna börja arbetsträna i slutet på maj, jag vet att de förstår, min handledare har varnat mig så många gånger för att jag vill för mycket och att jag går för fort fram…nu fick hon också rätt...

 

Men hela smärtteamet inklusive jag måste få veta vad som gäller nu, vad vi ska göra för att jag ska få rehabiliteringsersättning från Försäkringskassan under min rehabilitering? Läkningen tar 6 månader och det är i mitten på juli för min del så till dess borde det inte vara några som helst problem för mig att få vara fortsatt sjukskriven…

Du är välkommen att kontakta min sjukgymnast för att min fullständiga rehabiliteringsplanering. Thomas Torstensson, rehabiliteringskliniken vid Sundsvalls sjukhus.

 

Mötet i fredags pågick ca 15 minuter och min handläggare sa att hon förstod min situation och hur jag tänker, "att det inte är rättvist att jag ska vara frisk när man normalt blir sjukskriven 6 månder efter en steloperation, det är inte mitt fel att ett helt år gick åt till att vänta i vårdkö då värdefulla sjukdagar minskade fort". Jag fick en blankett för att "ansöka om fler dagar med sjukpenning på fortsättningsnivå" samt att jag måste skicka in ett nytt mycket tydligt och utförligt läkarintyg som förklarar varför jag inte kan påbörja arbetslivsintroduktion nu. Det var precis det jag trodde och frågade om i mejlen...Jaja, skitisamma det var ju inte jobbigt möte men jag irriterar mig när saker inte är så effektiva som de skulle kunna vara  


Min sjukgymnast är som vanligt guld värd, ringer och stöttar. Jag sa "jag tror inte jag orkar ordna med allt detta kanske lika bra att låta "systemet" göra som de vill med mig. Thomas stöttade och sa att det bästa är om det i din historia är sanningsenligt annars ser det ut som att du var återställd 4 månader efter steloperationen. Han skulle ordna med utdrag ur min journal som jag kan bifoga läkarintyget.

 


Okej, gör Thomas allt detta för mig måste jag också anstränga mig tillbaka. Han bad mig faktiskt orka...Så jag samlade kraft att försöka nå min husläkare och få honom förstå läget. Jag har inte träffat honom sedan i höstas och han vet inte mycket om de operationer jag genomgått. Satte hela husläkarens telefontid i dag en halvtimme, men det var bara upptaget. Ringde vårdcentralen och fick besked att en sköterka skulle ringa om en timme, vilket hon gjorde. Precis som de senaste tre gångerna försökte hon få mig att inte behöva ha en läkartid, men nu stod jag på mig och då sa hon att hon måste få fråga lite om bakgrunden, hade jag varit sjukskriven förut? (inför samtalet så hade jag uppgett mitt personnummer så att SSK som ringer ska veta vad det gäller...säger de;-)

 

Jag tog ett djupt andetag...och rabblade mkt fort..Jag har haft bäckensmärtor, varit sjukskriven 2,5 år, men svårt att få hjälp eftersom det inte finns några specialister här i Sundsvall. Jag hittade en i Skåne och han sa att jag var välkommen. Hela förra året stod jag i vårdkö först till ortoped på S-valls sjukhus och sedan till Skåne. Men så i nov, dec och januari har jag genomgått operationer läkningstiden för steloperationer är 6 månader men mina sjukdagar tar slut nu efter 4 månbader så jag ska in med nytt utförligt läkarintyg så jag får fler dagar...

 

Puh, jag fick en läkartid om tre veckor, den 13 maj, mina sjukdagar tar slut 26 maj. Jag vet inte om jag orkar dra detta, känns som jag måste övertyga min husläkare om min situation och sedan när min blankett med bilagor kommer in så ska ju Försäkringskassan ha ett möte och ta beslut...Jag hatar att inte ha kontroll, att inte veta, så nu trots allt funderar jag på om jag ska ringa min handläggare på F-kassan och ha det där mötet med hon och Arbetsförmedlingen så kan vi ha det som back-up i fall jag får avslag. Jag är rädd att ledningstider förlängs och så blir jag utan pengar lagom till barnen sommarlov! Jag har stått pall för mycket, men jag orkar snart inte strida mer.

 

Jag, tjejen med så mycket civilkurage att det skvalpar över! Jag vänder inte bort blicken när det händer orättvisor framför mina ögon. Som 7-åring gick jag emellan när "stor-ki8llarna" på skolan slogs så blodet rann. Jag har stått upp för många vänner och kollegor, ett exempel var att jag sade upp mig upp ifrån den den enda fasta tjänst jag har haft för att chefen behandlade mina medanställda mycket, mycket illa. Jag sade upp mig som ett statement och jag är smått allergisk mot orättvisor. Men fy f-n vad jag hatar detta att "vara i händerna " på andra, på system, en siffra i mängden. Nä, jag funderar mycket seriöst på att skita i detta och vara frisk nu...Jag hade fel om hur det skulle bli efter operationen. Jag skulle få ny kraft efter att äntligen fått OP, visst, rehabiliteringen skulle vara lång och tålamodsprövande och jag misstänkte att jag skulle bli ledsen när bakslag inträffade, men jag trodde bakslaget skulle komma lite senare. Men hur otroligt mycket kraft och oro som detta med mina sjukdagar har tagit hade jag aldrig kunnat tro eller förstå. Jag trodde ju att jag skulle ha rehabiliteringsersättning ända tills jag vara läkt och rehabiliterad och så hade det varit om inte 2012 gått åt till att stå i vårdkö. F-n också, jag som kämpat så hårt för att inte bli bitter men det har jag tyvärr varit nu i flera veckor...Att jag skulle bli less på rehabträningen trodde jag också eftersom den är som ett segt maratonlopp och jag är kanske mer som en sprinter...inte lika uthållig..eller iofs jag kan ju varit väldigt envis och hård mig själv och sega på länge..äsch, jag struntar i de där med liknelserna för jag vet inte  

 

Jag ska ta detta snack med min man i kväll om vi hinner...Ska jag orka gå vidare och skicka in intyg och liksom böna och be eller falla in i systemet som en statiskt personnummer bara och göra som "systemet" vill? Jag ska absolut jopbba bort min bitterhet för det ogillar jag nästan lika mycket som orättvisor, haha bitterhet är farligt, kan äta upp och förgifta och innehåller inga variationer och konstruktivt...Ska sura lite till och bestämma om jag ska fortsätta att vara "sjuk" eller om jag helt enkelt ska bestämma att jag är frisk! Puh, nu har jag utlämnat mig igen så jag tigger om lite kommentarer av er, vad som helst  Våren, värmen och allt som spirar i trädgården gör verkligen gott så att inte bitterheten äter upp mig  

 

Kram & Kärlek

Pansen


Av Pansen - 16 april 2013 14:57

Mår mycket bättre nu och har inte alls lika förlamande trötthet med smärtande ögon och hjärna. Kändes nästan som jag skulle kunna frukost i morse när jag fixade dotterns. Skjutsade henne till skolan och lade mig en stund i sängen, PANG, somnade utan att jag märkte det och vaknade 11.30 Okej, inte helt återställd ännu alltså   Det var lika i går, men sedan kan jag vara vaken resten av dagen och det är skönt. 


Jag mår så bra nu när jag orkar träna igen, denna vecka dock bara 50% men det känns helt rätt att väcka kroppen först när jag ska återuppta den. Håll tummarna för att inte jag får ökad smärta igen. Fick besök av svägerskan och vi pratade om våra växter och trädgårdar som jag också älskar och är mycket intresserad av. Efter hennes besök gick jag direkt till sovrummet och tränade till en Metallica-konsert på DVDn, helt perfekt med hårdrock, det sporrar mig och gör mig uthålligare. Även om mina övningar är basic så känner jag i alla fall att jag är på gång, att jag också minsann kan svettas osv. Har nu helt slut på Morfinet=min smärtlindring kollade att receptet blivit förnyat och hoppade i badet. Min man ville visa något på datorn men jag sade att nu skulle jag skynda mig till Apoteket.

- Varför då?
- Jag vill ha det gjort, har planerat det men var tvungen att bada först.

- Stänger de tidigare?

- Suck, nä, men jag har tränat nu och har ingen smärtlindring så jag vill skynda mig att hämta det.

- Du behöver inte komma med en hel förläsning, det är okej så.

Men jag är så, har min plan och vill inte bli störd i den, inte ifrågasatt är känslig så just nu. Visste att nu har timmarna gått och jag har gjort mycket suttit still länge samt tränat... Så när jag sminkat och klätt mig känner jag....SMÄRTAN...Det var egentligen så det var! Jag ville skynda mig, hinna till apoteket innan smärtan kom i kapp mig, men min motståndare smärtan vann . Jag har en viss tid på mig och känner när den närmar sig...Jag hann inte. Men istället för att ändå slänga mig i bilen och köra till Apoteket så ligger jag nu faktiskt i sängen och ska vila bäcken 20 minuter. Jag lär mig, jag utvecklas   Förhoppningsvis räcker det så kan jag åka sedan utan stress av smärtan. Sjä'lvklart har jag planerat att jag efter apoteksbesöket också kommer hinna lägga mig för avlastning av bäckenet, ja, det är mitt pussel och planering tänk alla som tror att jag bara är hemma helt utan någon plan. Längtar dock till det är ett arbete och mina fritidsintressen som ska planläggas  


Kram och kärlek

Pansen   


Av Pansen - 12 april 2013 23:47

Haha, vilken hjärndimma jag har! Jag var tvungen att själv läsa vad jag skrev här i går för jag kunde inte minnas...usch, många stavfel och missade ord var det i alla fall. Men det går snart över. I torsdags var jag på sjukhuset för ett besök hos den ortoped som skickade remissen till Ängelholm. Han ville kolla till operationsområdena och se hur det läkt, skönt att inte behöva åka till Ängelholm för det.

 

Han frågade om jag kände någon förbättring trots att det var så nyligen sedan jag opererat mig (12 veckor på dagen). Jo, jag har lite mindre smärta. Det var skönt att höra ännu en kompetent person säga att det bara är halvvägs läkt ännu och att det inte förväntas att allt ska vara toppen just nu. Då berättade jag om min oro och att jag blir utförsäkrad innan läkningstiden. Men han trodde inte det skulle vara några problem, det lät snarare som om han tyckte att det t.o.m var längre återhämtningstid för bäckenfusion samt det faktum att jag haft besvär så många, många år. Ja, det är ju en sak när någon frågar hur länge jag haft ont...vad ska jag svara? Brukar bli lite olika ibland svarar jag 15-20 år sedan, men det blev allt sämre för varje barn och efter att dottern föddes för 8 år sedan hämtade jag mig aldrig...Jag berättade också för ortopeden att allt kändes bra för två veckor seda men att jag då åkte på ett bakslag med överansträngning och han poängterade (skönt det också att höra) att jag måste ha tålamod och ta det lugnt så kroppen hinner läka. Toppen, jag börjar äntligen fatta det själv nu måste bara Försäkringskassan förstå det också  Besöket hos ortopeden tog ca 15 minuter och jag hade vilat hela dagen och mest lyssnat på radio för ögonen gjorde för ont för att se på TV. efter besöket åkte jag hem och somnade genast...Snacka om att min energinivå är lite low...Men ändå känner jag att det sakta blir bättre. Det där viruset eller influensan på Gran Canaria blev liksom droppen som fick min bägare att rinna över...

 

Min svägerska som också var med på resan höll på svimma på flygplanet hem, men som tur är fanns läkare där och flygvärdinnorna var snabba att agera. Det knäppa är att jag också varit ytterst nära att svimma dagen innan och vi misstänker att det var viruset som orsakade detta för svägerskan berättade om ytterligare en resenär som också hade drabbats och blev hastigt och mycket sjuk och sedan höll på svimma, verkligen helt sjukt  Endera så blev det blodtrycksfall eller så var det blodsockerfall, men läskigt var det. Jag är mycket tacksam att det inte hände mig på flygplanet i alla fall. Jag var istället ensam i lägenheten och kände att börja må dåligt, hörde hur det började susa i huvudet samtidigt som jag kraftigt började kallsvettas och bli kraftig illamående och hulka...Visste inte hur jag skulle bete mig, skulle jag springa ut ur lägenheten i underkläderna och försöka hitta familjen? Jag var tvungen att sätta mig på golvet och då lättade det lite. Så jag lyckades dra på mig en kjol och ett linne och snabbt gick jag till snack-baren och drack fort ett glas juice och tog en macka på stående fot. Sedan kom min man och fann mig skakande vid ett bord. Hela det där obehagliga tog bara några minuter och bara en gång som tur är  

 

I fredags ringde sjukgymnasten Thomas igen, han och kuratorn hade gjort bedömningen att jag inte var redo för smärtkursen, vilken himla lättnad! De har ju dessutom inte vetat om hur dålig jag var senaste två veckorna. Jag har ju varit så slut att jag inte ens fattat att min smärtkurs skulle ha börjat nu på måndag annars! Ja, tur för jag hade inte kunnat tillgodogöra mig den nu precis. Men jag berättade för Thomas om hur jag varit att jag åkt på en mindre "krasch" igen att jag kände igen symptomen, svårt att se koncentrera sig, köra bil, träffa folk osv. Jag sa att det var många saker som lett till "krasch", mycket oro för utförsäkran, fuderingar kring min framtid med smärtkurs, arbetsträning och oron om jag någonsin kommer få ett jobb igen? Kommer någon våga anställa mig? Vad ska jag säga på en anställningsintervju? Kommer jag orka jobba full tid? Gjorde jag fel som tillät mig sjukskrivas när jag gjorde? Skulle jag hållit ut ännu längre? Skulle jag sjukskrivit mig tidigare? Så otroligt måga olika jobbiga saker har flugit runt...Sedan såklart bakslaget med ökad smärta som ledde till träningsförbud=misslyckande, influensan, lite småtjafs på hemmaplan, det blev för mycket negativt. Sedan säkert också detta med att nattsömnen blev så störd, jag vaknade hela tiden, kallsvettades och drömde oroligt veckan eller veckorna innan vi åkte, det borde jag också tagit på större allvar för när jag blir så är det inte helt bra...

 

I alla fall så blev det som vanligt jag mådde så otroligt mycket bättre efter Thomas samtal kände att jag hade en ny plan och riktlinjer att gå efter. Jag känner hans stöd och nu även kuratorn för hon måste också har läst mellan raderna hur jag var/är ibland kan jag säga annat än hur det verkligen är...

 

Min nya plan som jag fick:
- Återuppta hela träningsprogrammet, men på 50% i en vecka och känna att kroppen hänger med igen. OBS! till mig själv VERKLIGEN känna efter vad kroppen visar och inte "straffa" den  

- Få ett svar från Försäkringskassan

- Meddela arbetsplatsen att arbetsträning blir framflyttad

När jag fick träningsförbudet under tre dagar så försvann min knä-, fot- och handledssmärta, jag snabbläkte och kunde redan dagen efter ta bort alla stödbandage och nu har jag inte alls ot, så himla skönt!


Jag skickar lite extra kramar och styrka till er två läsare som är nyopererade och till den läsare som fått sin remiss beviljad och kanske snart är på väg till Ängelholm för bäckenfusion  

 

Avslutningsvis vill jag självklart skicka

stryka och kärlek till er alla!

 

Kram Pansen

Av Pansen - 11 april 2013 12:43

Resan till Gran Canaria blev inte som förväntat. Dels var det fel på flygplanet så vi fick resa ut en dag senare varpå vi tappade en hel dag på Gran Canaria. Första dagen tog jag reda på vart gymmet fanns för jag ville minsann trots träningsförbud i alla fall träna överkroppen med hantlarna...Men jag hann inte...För efter en dag insjuknade jag och min man med feber, bihåleinflammation och ont i lungorna med djup hosta...det sa bara pang. Det var flera av de vuxna som blev sjuka samtidigt, men som tur var klarade sig barnen  De hade en bra semester och åkte allt som fanns att åka på vattenlandet, jag åkte två vatten-rutschkanor där man satt i stora luftfyllda ringar det var så kul jag älskar fart och fläkt men var rädd att jag skulle slå i ryggen eller rumpan så jag behärskade mig till att bara två. Men jag bestämde att nästa år ska jag åka alla kanor även de som ger dödsångest, haha. Men istället för att kunna njuta av sol och mycket folk längtade jag hem, ville ligga i min säng och vara ifred...Vi var 17 st i vårt sällskap och då är man inte så mycket själv, jag orkar liksom inte pratat och umgås hela tiden kände jag.


Hotellsängen var hård jag fick otroligt ont och sov ca 30 minuter i stöten. Sedan var det upp trycka i sig piller och bita ihop så semestern skulle bli bra i alla fall. När man lade sig ned på solstolarna kände man åter i gen den skarpa smärtan i rygg och bäcken av hårt underlag, ibland visst jag inte vad jag skulle göra. Sedan blev det så klart mycket att gå på hårda stenplattor vilket också ger ökad smärta. Skönt i alla fall att jag slapp var ensam med krämpor denna gång, nu var det min man som oftast föreslog vila på eftermiddagarna  Vi kände bägge som att vi givck i sirap och så känns det för mig fortfarande. Men en semester att hämta kraft ur, det blev det tyvärr inte, men åh, så skönt det var att få komma hem och sova i min mjuka säng med tre madrasser. Nu har jag sovit i några dagar men jag är ändå helt utpumpad trots att bihålerna och lungorna inte smärtar längre. Jag har ingen kraft och tycker det känns tungt igen, kommer jag någonsin bli normal igen?Tur att jag har katterna som tröstar mig jag lyssnar mycket på radio för ögonen gör så ont om jag ser på TV och anstränger jag mig får jag huvudvärk och migrän. Jag ser mestadels suddigt och jag har tyvärr varit med om detta förut...Det betyder att kroppen och psyket är urladdat och det gäller att lyssna på signalerna så kommer det sakta, sakta bli bättre. Nu orkar jag inte bry mig om Försäkringsakassan, arbetsträning eller när smärtkursen ska starta, jag gör som jag blir tillsagd bara. Men i bland kommer tankarna i kapp och hjärnan fungerar och då kommer stora krokodiltårar som aldrig vill sluta...Ja, tänka sig, hur många gånger ska jag egentligen gå igenom dessa dalar..svaret är helt klart många i alla fall! 

 

Jo, det enda TV-program jag kämpar för att se är "Mot alla odds" där känner jag igen mig, det ger mig styrka eller det kommer ge mig styrka om bara någon dag när jag är lite starkare  Så har ni inte sett SVTs "Mot all odds" in på svtplay och kolla! Och ni som följt mig vet om bara några dagar är jag tillbaka på min vandring upp från dalen igen full av energi och kämparglöd!

 

Kram och kärlek

Pansen

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
<<< April 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards