Inlägg publicerade under kategorin Väntan på 1:a steloperationen

Av Pansen - 11 december 2013 08:05

Tack så mycket för era styrkekramar och kommentarer det betyder mycket och värmer skönt  Jag lägger in Catarinas fråga här och mina tankar efter.


Hej!

En liten fråga här. Ett problem som vi alla bäckenpatienter verkar stöta på är ju att kunskapen kring bäckenproblem är kraftigt eftersatt. Och när jag under min "bäckenkarriär" tagit upp frågan med läkare och sjukgymnaster om steloperation så har jag mötts med stor skepticism. Vilket jag gissar till stor del beror på okunskap.

 

Det jag funderar mycket över som ev har en steloperation framför mig är om det finns vanliga sviter efter operationen, tex värk i rygg, nacke osv? Och då menar jag alltså långvariga sviter.

 

De få graderna av rörlighet som naturligt ska finnas i SI-lederna finns ju där av en anledning gissar jag och min tanke är att om de graderna försvinner så finns risken att belastning på ryggens kotpelare ökar. Nu måste ju det givetvis ställas i proportion till all värk man får av bäckenet innan operation så även om det medför viss ny problematik så kan det ju vara värt det!!

 

Men min fråga är alltså om du hört något om dessa eventuella konsekvenser, om Bengt Sturesson eller någon informerade om nåt sånt?
Många kramar!! :)

 

När jag skulle göra fusionsoperationen av SI-lederna hade jag svår smärta och stora problem, jag var ju till största delen sängliggande. Därför tror jag att jag såg så framåt. Mitt mål när jag första gången mycket nervös åkte till Ängelholm var "bara" att Sturesson skulle säga "JA, jag kan operera dig".

 

När så operationerna påbörjades blev det andra frågor dessutom tillstötte mindre komplikationer och då pratade vi om det när han besökte mig. Men självklart hade det funnits tid om jag bara hade frågat honom om "biverkningar", men jag tror inte jag frågade Sturesson om negativa konsekvenser efter operationen. Jag vet bara att vi pratade om att många blivit så otroligt mycket bättre efter operationen. Jag såg det som att jag skulle få tillbaka delar av mitt liv, kunna handla livsmedel igen men självklart hade jag större drömmar än så, kunna dansa spela anpassad badminton med familjen m.m  Men dock sa ortopeden i Sundsvall något om "att steloperationer brukar bara flytta problemen uppåt", men bäckenet är ju isolerat så det är nog en annan sak. Det som hänt med min nacke skulle kunna vara en "komplikation" av fusionsoperationen, men då övergående. Min naprapat sa att om det inte är ett diskbråck så skulle nacksmärtan kunna bero på min ändrade kroppshållning efter operationen. Jag har ju en nackskada sedan en ridolycka 2008 och vet att jag har buktande diskar i halsryggen, alltså en svag punkt är min nacke...Skulle det vara så att det är förändrad kroppshållning som nu gett mig nackbesvär så kommer den definitivt att lindras för då går det att ändra hållningen igen samt att vi vet hur jag ska bygga upp mig igen. Problemet just nu är ju att jag inte vet vad som ger mina svåra besvär!? "Ingen" har lyssnat på mina symtom eller berättat något om behandlingar, sjukgymnastik, läkningstider, symtom osv. så jag känner mig som i ett vakuum för det kan ju vara ett diskbråck också men jag vet ju inget och har därför inget att förhålla mig till  Vid varje besök hos Sturesson har jag fyllt i långa enkäter och jag vet att de används för studier eller uppföljningsstatistik om operationerna, jag har inte sökt men det kanske finns att hitta på nätet? 

 

Jag skulle lätt göra om steloperationerna i morgon och jag är mycket nöjd. Jag har tagit tillbaka flera delar av mitt liv. I maj kom ju detta med nacken helt klart emellan, men jag kommer fortsätta att ta tillbaka fler delar av mitt liv när det "akuta" skedet med mina nacksmärta har lagt sig och jag har fått hjälp  

 

Jag kom ju inte med några regelrätta svar utan bara lite tankar hur jag tänkt osv. Jag hoppas verkligen det ändå kan vara till någon hjälp? Testa att söka på Bengt Sturesson om fusionoperation av Si-leder eller liknande. Jag kan tyvärr inte sitta vid datorn mer än korta stunder...

 

I morgon kommer läsarens AAs berättelse om sina bäckensmärtor.

 

Kärlek och styrka

Pansen  

Av Pansen - 26 januari 2013 08:00

  Skriv ut och ta hjälp av denna lista om du ska opereras och ligga på sjukhus. Jag hade själv blivit jätteglad om jag fått dessa tips innan:-) Ovan på bilden syns min korg som jag upptäckt också är jättebra förutom handväskan att ha hemma för att fylla i småsaker, ni ser även bild på mina inomhus kryckor som har lindade handtag av innebandygrepplina. Jag har två par kryskor ett par med dubbar och en hål längre för mina uteskor har liten klack. Underlättar då jag inte behöver hålla på att justera samt torka av dem när jag kommer inomhus. Ska man gå med kryckor i ett halvår som jag kan man lyxa på sig ett par extra kryckor tycker jag;-) Bilden nedan visar hur mina handväskor ser ut och hur jag bär dem, mkt smidigt när man ska handla också för med en ryggsäck som man ju hala av den för varje vara. Ja, jag stoppar mina varor direkt i väskan, ja det ser ut som jag snattar ända tills jag kommer till kassan och packar upp allt;-) Kundkorg eller kundvagn är helt omöjligt om man har kryckor!

 

 

 

Innan du opereras se även till att du har en stol på toaletten och en pall i duschen samt en korg under stolen med strumpor och underkläder och body lotion. Små saker, men som underlättar mycket, när man måste ha kryckor hela tiden och inte får stödja på ena benet.

  • Stepsils eller Bafucin mot halsont som uppstår efter sövningen.

  • Extra strumpor som man tar på när man går på avdelningen för att äta osv. Jag tycker skor är för klumpigt så jag tog bara på ett par extra stumpor som hade i sängbordet och som jag tog av sedan när jag skulle ligga i sängen. Fräscht och enkelt!

  • Calma tuggummi mot illamånende gör även att tungan,svalget domnar/bedövas. (Jag har väldigt lätt för att må illa så jag har alltid Calma i väskan).

  • Säg till en sköterska att du behöver ett intyg att du varit inskriven, det behövs om du ska få reseersättning från ditt landsting. 
  • Se till att du har med dig dina vanliga mediciner själv, de har inte alla läkemedel på avdelningen. Jag blev bar aerbjuden Alvedon tur för mig att jag hade eget morfin:-)  

  • Öronproppar, även om många avdelningar är lugna och tysta på natten så slipper du väckas av dörrar eller prat hos andra patienter. Sedan kanske du vila mitt på dagen och då är det så skönt att kunna utestänga alla ljud.

  • Ta med egna öronproppar för radio eller om du har ljudbok. Sjukhuset har hörlurar sådana som man sätter på huvudet med en båge, (tänk fd freestyle) men de är svårt att ha på sig om man ligger på sidan, sedan är ljudet jättehögt fast man har på lägsta. Så jag fick öronproppar under deras öronlurar;-)

  • Skrivbok och penna om du är ett kontrollfreak som mig;-) Jag vill alltid skriva upp klockaslag för när jag tar medicin osv annars skulle jag inte kunna återberätta allt här. Bra också att kunna anteckna när läkaren kommer och går ronden och säger det ena och det andra;-)

  • Unna dig en ny pocketbok eller ljudbok:-)

  • Kolla även det jag skrev tidigare om "tips när man går med kryckor".

Se så fint det är med rejäla titanstag i bäckenet, tre på varje sida som matchar min vigselring, även den i vackraste Titan, haha. Puss på er alla och kramar från Pansen   

 

Av Pansen - 18 november 2012 18:34

 

När jag inte använder kryckor får jag kommentarer som "oj, sjukskriven, det syns inte, eller du som ser så pigg ut osv. (jag är noga att alltid sminka och klä mig som vanligt) Det gläder mig mycket, allra oftast. Men har jag haft en riktig skitdag och har pissont kan det kännas jobbigt. Då är det enklare om "skadan" skulle synas för då behöver jag inte förklara mig.

 

Men när jag väl hoppar runt på kryckorna tycker jag det jobbigt med all "uppståndelse". Alla tittar på mig på affären (jag gör så själv oxå) och alla som "känner" mig måste fråga vad som hänt. Om jag t.ex följt med barnen på deras matcher möter jag såklart människor i "perferin" t.ex de andra barnens föräldrar vet ju oftast inte om min historia. Jag är ju glada positiva tjejen för många. Men när det varit sådana dagar blir jag så trött och less på mig själv, JAG, JAG och JAG. Ibland hinner jag ju inte fråga tillbaka om dem eller kan inte ställa en motfråga om deras liv något ingående, då blir det ett "påhopp".

 

Det skapar alltså en obalans ...Men nu är det förhoppningsvis bara 8 veckor kvar på kryckor och nu bör skolans alla 350 barn snart hunnit fråga mig. Fast barn är mycket enklare att svara, de frågar ärligt och nöjer sig med ett kort svar. De vuxna ska börja ha åsikter om vården eller berätta om någo de känner som gjort en operation osv Ska bli så skönt att slippa uppmärksamheten och återgå till att fokusera på mina medmänniskor och istället tala om väder vind.

 

Kram och kärlek

Pansen  

Av Pansen - 15 november 2012 16:38

 

Kan du verkligen rida? Jag är så less på den frågan! Min son brukar svara åt mig "Mamma får ont av handla på ICA också, men hon har roligare när hon rider. Hon måste göra någon sorts träning och rida är det enda som fungerar" Ja, jag har roligare och på hästryggen känner jag mig helt normal. Hästen kan bära mig ut i skogen, dit jag annars inte kommer. Mina ben ansträngs inte på det sättet som när jag går. Jag rider en fin och mjuk ponny, har fått sluta med de mer heta hästarna, klarar inte av muskelmassan på de stora hästarna, klarar inte av genomföra en hårt dressyrpass. Jag rider som rehabilitering. Min ridinstruktör Birgitta Lindstrand (Gittan) på Sundsvalls Fältrittklubb är något helt utöver det vanliga, hon kan och förstår min kropp och de få muskler jag har kvar bättre än vad jag förstår själv ibland. Hon har hjälpt mig mer än vissa läkare och sjukgymnaster. Sjukgymnasten Torstensson sa till exempel:

- Du ska egentligen inte stretcha överhuvudtaget eftersom du är så överrörlig och vissa av de övningar du tidigare fått av läkare och sjukgymnaster kan göra dig sämre. Glöm alla övningar, men du får behålla de två övningar som din ridlärare Gittan hade visat!



Ja, Gittan och hästarna läker mig, ger mig lugn och harmoni och en avkoppling från det sjuka, jag mår som allra bäst på hästryggen! Några gånger i höst tillexempel har Gittan föreslagit att vi ska ta en skrittur i skogen istället för att rida ett pass i ridhuset (trots att det innbär att hon får gå när jag rider). 

- Jag tror det är vad din kropp behöver nu, lite avkoppling, sa hon.

Det har varit så rätt, för det är inte alltid ridningen i sig som är det viktiga. Att få klappa och borsta ponnyn eller prata med alla vänliga medlemmar på klubben har också hjälpt. Visst, ibland är det en låsning som gör att jag inte kan sitta ned i galoppen, men då står jag upp i lätt sits istället, såklart. Jag skulle ju inte rida om det inte gick, eller hur!? 

 

Sedan kan det väl hända att jag inte t.ex ska dammsuga, men ibland är det värt smärtan. Smärtan finns ändå där jämt i olika intensitet och jag måste ju få känna att jag lever som jag brukar säga;-) Såklart ger sängen bäst avlastning, men prova gärna själv att ligga i sängen timme efter timme i flera dygn...Det är inte kul och inte skönt och bra för övriga kroppen. Jag har ändå mestadels legat i sängen i 2 år så kliver jag upp emellanåt och gör något meningsfullt så är det för jag ska överleva rent mentalt. Att ibland kunna få känna att jag också kan göra bra saker förutom att se på TV;-)

 

Jag kan drömma igen, om framtiden..Jag kanske snart kommer fram till mjölkdisken på stormarknaden, jag kanske kan börja se på TV från soffan och inte sängen. Jag kanske t.ex kan spela vollyboll, badminston och gå på promenader med mina barn och man. Jag vill, vill, vill så gärna kunna arbeta igen, jag älskar mitt yrke! Kanske kan vi skaffa hund, kanske kan jag och dottern hjälpa till att sköta och rida en häst, rida mer på ridskolan, bygga nytt hus. Alla dessa drömmar som jag inte ens kunde ha för 1 år sedan. Drömmar ska man ha och alla drömmar uppfyller man inte men man ska ha dem. Jag kan inte förklara hur tungt det var att inte kunna drömma! För ett år sedan kunde sitta ca 10 min vilket gjorde det omöjligt att gå på bio eller ut och äta på en restaurang. Jag älskar att gå ut och dansa, det kunde jag göra timmar helt oavbrutet och bara dricka vatten, jag har inte dansat på flera år...


Men idag kom kallelsen från Ängelholms sjukhus, den 29 november 2012 ska den stora steloperationen av min bägge bäckenleder påbörjas. De steloperar en bäckenled i taget med 6 veckors mellanrum. I går sa både distriktssköterskan och ridläraren "att de syns på dig att du är glad" och ja, jag är verkligen så glad och lycklig att jag faktiskt kanske har en framtid igen!


Kram och kärlek

Pansen  

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards