Jag vet så mycket om hur denna läkning och rehabiltering kan tänkas bli. Jag har gjort många rehabiliteringar av olika kroppsdelar. Jag började hos sjukgymnast när jag var 10 år!! Tålamodskrävande med nedgångar och uppgångar och plaåter då inget händer. Men inte f-n spelar det någon roll när dessa olika skiftningar drabbar mig jag faller i fällan ialla fall, haha, det är verkligen skrattretande. Senaste dagarna har jag befunnit mig på en platå, då inget händer och jag blev tom och trött. Men har såklart lyckats kavla upp ärmarna igen och fått lite ny luft, skönt  

Jag satte ord på mina tankar här och jag lyckades pratat lite lätt min man och iaf erkänna att jag varit lite låg senaste dagarna. Det var som vanligt otroligt skönt att få ur sig det och det gav lite ny fräsch luft till att orka fungera lite igen. Angående fällor så¨trillar jag inte längre ner i alla hela tiden och jag kan analysera en del och jag har lärt mig att skita helt i vissa saker!Typ en dålig dag..punkt..inget mer..det finns dåliga dagar och det behöver inte bero på något särskilt...Detta sa förresten också Thomas (sjukgymnasten) att ibland finns det inga svar. Men om de dåliga dagarna håller i sig då måste jag reflektera. Jag är ju dessutom lite skraj för jag vet att man har lättare att drabbas av depression igen om man haft det en gång...Till exempel pratade min sjukgymnast och jag om att under denna rehabilitering måste vi veta att helt plötsligt kanske "EDSen" sätter någon annan led ur spel t.ex ett knä eller handled så vi måste tänka om och vila från vissa övningar osv. Jaja, självklart visst är det så men egentligen så lyssnade jag bara jag accepterade det inte! I förrgår när jag gjorde squats (knäböj) hugger det plötsligt till i höger knä. Det smärtade och gick inte att utföra riktiga squats. Knäet fortsatte och värka och jag fick dra på ett knäskydd. Känner hur jag börjar mumla med mig själv..."satans, j-vla, skitknä, kan du låta bli och j-vlas, det räcker att handleden är "paj"". Jag har varit med om detta så många gånger men jag blir så frusterad, kan jag inte bara få kämpa och göra min träning i fred liksom?! Nä, jag kan inte det för jag måste inse att jag har en binvävssjukdom och då blir det verkligen inte bra att bli förbannad och "köra på ändå"..Jag har verkligen blivit otroligt, otroligt  mycket bättre men helt klart kommer genomslag då jag inte är lika klok  Att säga och veta och ge råd till andra är inte så svårt men att lyckas med de, DET är det svåra.

När jag opererade mig sist sa ju Dr Sturesson att min smärta som är som brinnande eld, pinvärk i muskeln till höger om skenbenet och som även ger domningar i främst höger fot inte hade med mina bäckenproblem att göra. Han var nästan säker på att det kompartment syndrom (musklerna svullnar och får liksom inte plats). När han sa det tog min lilla hjärna över och skyddade mig dvs. jag förnekande att jag lyckats få ännu en ny diagnos, haha. NU har hjärna släppt fram informationen och Dr Sturessons nya diagnos tycks stämma för jag får väldigt ont efter att jag gått, efter "träning" och på kvällarna. När jag kör bil domnar foten ofta. När jag träffade Thomas (sjukgymnasten) i förrgår så frågade jag lite om detta (för jag har inte orkat googla eller kolla upp det). Thomas förklarade att det är en liten muskel på benet som inte orkar med, den blir typ överansträngd. Dessa problem vid skenbenet kom för något år sedan när jag haft ont och haltat osv på grund av bäckensmärtorna.

- Ah, men då kanske kompartment syndrom försvinner/minskar när jag kommit i gång och fått tillbaka muskler och funktion?

Ja, Thomas trodde det skulle bli mycket bättre   Så skönt för det kan göra väldigt ont. typ jag-står-inte-ut-smärta och inte ens morfin hjälper när det "kör" som värst vid skenbenet. Det går alltså att träna upp den "lilla-skit-musklen" lugnt och metodiskt. Detta drabbade förresten längdskidåkarna när det började med "skate" för ett x antal år sedan (Thomas berättade).

Det är inte bara skit med den nya diagnosen alltså, den tydliggjorde också för mig att det är samma sak med mina armar och fingrar. Jag domnar även lätt i armar och fingrar, men det trodde jag berodde på nackskadan. Men så såg jag en nytt klipp på You Tube om EDS http://www.youtube.com/watch?v=0TWLB24fVJk  och jovisst, där fanns komparment syndrom som en symtom/underdiganos till EDS. Jag frågade Thomas:

-Men hur ska jag göra? Kan jag linda benet nu när jag tränar så jag kan fortsätta fast smärtan kommer?

- Då ska du linda foten/fotleden istället. För det är fotleden som är instabil och då jobbar den där musklen i "smalbenet" och blir överanstängd.

Då kom nästa stora AHA, min högra fotled är sååå instabil, den har såklart , krånglat av och till sedan jag var typ 7 år! Jag har stödskydd i bland och ett absolut måste är mina hålfotsinlägg för hälbenen är sneda och jag pronerar mycket, platta fotvalv osv (mkt vanligt vid EDS III, såklart  ) Min instabila högra fotled gör att den där "skit-musklen" i skenbenet blir överanstängd och svullnar. Är så himla glad att jag frågade och fick veta detta!! Vi kom överens om att jag skulle stödlinda högra foten för att se om det lindrar. För det är absolut inte bra att bara "tokköra" och strunta i om muskeln sväller och ökar i smärtgrad det har jag minsann orkat läsa nu på: http://www.1177.se/Vasternorrland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Kompartmentsyndrom/?ar=True   

Så nu sitter jag i mina träningskläder och är så taggad att köra ett träningspass! Okej, det är många som kanske skulle vilja kalla min träning för sjukgymnastik och det är såklart också rätt. Men för mig är det träning, ordet betyder för mig "blod, svett och tårar" jag får kämpa med de "enklaste" övningarna och har en lång väg tillbaka men jag ska träna mig tillbaka och jag kommer att lyckats!! Jag ska bara komma i håg att VÄGEN ÄR INTE RAK OCH EN NEDFÖRSBACKE, haha, det är kurvor och hopp och gropar och ibland kommer jag slinka av vägen och ned i diket. Då kanske det svider lite när jag kliver upp och jag kanske måste få läka lite men sedan är det bara att köra vidare...igen..och igen! Jag skriver det här så jag kanske får in det och kan inse det också och inte bara säga det så klokt, haha.   

Men nu skulle jag så gärna vilja veta är det någon annan som har/haft ont i musklen som ligger bredvid skenbenet? Eftersom många som har bäckensmärtor är överrörliga så tror jag att det borde finnas mer som har detta kompartment syndrom av er? Det är ju inte så att jag hoppas att någon lider av det, men om det nu ändå är så så fick DU just veta att du inte är ensam och förhoppningsvis lyckades jag kanske förklara hur det kan komma sig. Nä, nu ska jag linda foten, dra på ett knäskydd och ev handlledsstöd sedan är det bara att köra ett träningspass  

Kram, kärlek och styrka

Pansen  

 

Maria

16 mars 2013 23:48

Kompartmentsyndrom lär visst vara ett rent helvete, jag hade flera patienter med detta och de hade en fruktansvärd smärta minns jag, usch och fy.
Jag har inte problem i mitt skenben, där emot har jag STORA problem men kompensatoriska rörelser i ryggen . Något både kiropraktorer, Naprapaten, sjukgymnaster och läkare ojat sig över det senaste året. Detta gör ju givetvis att jag rör mig fel och ökar smärta...
Hoppas detta ska bli bättre efter operationerna och att när min ena sida av ryggen rör sig inte sliter med sig bäckenet i rörelsen ( kan inte riktigt sätt ord på hur jag menar). Detta har medför att när jag var som sämst hade bara 25% rörlighet i ryggen. Jag är sämre är 97 åriga damer.

Vet inte om vi har samma problem men jag tycker mig höra samma typ av bekymmer, bara på olika delar av våra puckade kroppar med en dum onödig bindvävssjukdom.

Kram ❤❤❤❤❤

http://www.frugn.blogg.se

Pansen

18 mars 2013 14:03

Skönt att du slipper kompartment syndrom iaf men som du skriver så har du väl ont någon annanstans istället;-)
Kram tbx ❤❤❤❤❤

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, Har helt glömt att jag hade en blogg😂 Blev ännu mer förvånad när jag såg att runt 500 personer besöker den i månaden🤗 Jag jobbar i alla fall heltid igen sedan maj 2023. Trivs jättebra. Jag stelopererade en nivå i nacken och en ...

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården.    Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...