Alla inlägg den 20 februari 2018

Av Pansen - 20 februari 2018 13:29

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården. 

 
Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtöljen, sätter hälarna i mattan och tar spjärn så jag kan sträcka ut ländryggen. Åh, lite skönt, tar ett andetag. 
- Jag förstår, inte låter du arg, säger jag och fortsätter åla runt som en omogen 7- åring första dagen i skolan. Jag häpnar över hennes ordval med pannben.
I förrgår gick jag en av mina otaliga testrundor till brevlådan 45 steg enkel väg för att se om det gick utan hugg från si-lederna, om jag kunde gå i min vanliga takt osv. På vägen tillbaka fick jag stanna flera gånger, det kom hugg och särskilt från vänster sida och höger höft sprängde av värk så den inte gick att belasta, jag försökte gå men nej, jag fick stå kvar ytterligare en stund. Inne i värmen stod tvn på med OS. Jag fokuserade "det här kräver så f-n pannben om nåt" tänkte jag och tänkte på elitidrottspersonerna inne på tvn. Och provade gå igen. Jag hann fem steg. Sedan stod jag still igen. Hur gjorde jag förut innan Ifuse-operationerna? Hur lyckades jag lura hjärnan så bra, att vara så fokuserad att inte deppa utan hela tiden se framåt. Pannben, tunnelseende, ett steg i taget...Det kommer små moln och drar förbi ibland, de innehåller både ångest och oro, vad är detta hur länge ska det vara? Men jag eller mitt pannben lyckas snabbt (oftast) blåsa iväg dem. Jag välkomnar bara lösningar, söker behandlingar och tittar på vilka träningar/övningar jag vill testa sedan. Jag läser inte om symtom och läkningstid osv. Jag hade aldrig läst om nackskador trots att jag skadade mig 2008. Så när min sjukgymnast undersökte mig och jag pratade om värk ut i vissa fingrar och han sa att det var typiskt för min skada blev jag nyfiken och läste lite närmare 9 år efter skadan! 
 
Jag längtar till mitt mål att rida igen. När sorgmolnet tornar upp sig, det som innehåller "börja rida december" som blev framflyttat, blinkar jag till, och ser de andra molnen också med "börja rida i jan, feb" när jag ändrade till mars trodde jag det skulle gå att uppfylla, men jag måste ändra igen och jag får inte skriva in någon ny månad. En gissning på läkning är satt till 6-12 veckor, men allt är så osäkert med tanke på hormonernas härjning. På en vecka har jag blivit otroligt mkt sämre. Kunde köra bil med smärta 2 mil för 1 vecka sedan. Nu är det nästan omöjligt med 1-2 km! 
 
Psykologen inledde samtalet med att fråga om jag tänkt igenom om hennes samtal behövdes?
- Du är ju din egen projektledare och rehabiliteringskoordinator osv menar jag. 
- Ehh, tja, jag vet faktiskt inte. Det är ju inget som oroar mig med jobbet eller så. Jag bara längtar tillbaka och saknar både arbetsuppgifterna och mina kollegor. Jag är inte rädd för något när jag kommer tillbaka eller så. Jag är bara väldigt frustrerad över situationen och skäms och det är jobbigt när jag ska kontakta min chef och berätta om förlängd sjukskrivning hela tiden. 
-Ja, det är något vi skulle kunna jobba med din frustration, sa psykologen. 
 
Jag känner igen känslorna, från förra gången jag var sjukskriven alltså för 5-6 år sedan i samband med Ifuse-operationerna (steloperationerna av mina bägge bäckenleder). Men samtidigt hade jag ingen chef och kollegor att ta hänsyn till utan det var familj, mamma, pappa, syskon och kompisar osv. Då orkade jag också med Facebook och var på ridskolan så jag hade ett mycket socialt stark nät och mkt kärlek runt mig. Nu har jag stängt ned det och det har pågått under snart 2 år när jag bara fokuserat på att klara av jobbet. Det är ensamt och inte alls likt mig jag är van att ha många runt mig om inte rent fysiskt så i alla fall på nätet😔 Men det är bara jag som kan ändra på det så det är inte synd om mig. Måste bara ta en sak i taget och små steg. ☺️🍀 
 
Ett steg var att gå upp på vinden och hämta kryckorna och lägga dem i bilen ska jag gå någon "lång sträcka" på 100 meter eller så måste jag tyvärr ta kryckorna bara att inse. Hormonerna som skulle lindra min endometrios förvärrade otroligt mycket för mina leder. Si-lederna hade lugnat sig huggen hade börjat förbytas allt mer till ilningar men tyvärr hormonerna bytte riktning och nu lär det ta många veckor och jag är låst till huset och mycket till sängen...suck...pannben, fokusera😉😘🍀
 
Hur har ni det med pannben? Hur mår era bäcken vid hormonföndringar som mens och? 
 

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards