Jag har gjort så mycket i helgen och verkligen njutit när jag städat och plockat och sorterat. Dessutom fick jag något ryck och putsade alla fönster i villan (på insidan för ute -15). Sedan hade jag bokat in frukostar med olika kompisar alla dagar fram till jag åker till Ängelholm på onsdagkväll.

Jag vet att jag måste passa på för efter operationen blir jag mer låst, kan inte köra bil på ca fem dagar osv. Det är heller inte så roligt att bjuda hem folk och sedan be dem ta fram allt och servera kaffe osv för det går inte med två kryckor, haha. Så då är det kanske inte så konstigt att jag efter "frukostmötet" som slutade 12.00 ramlade i säng och tog mig knappt upp igen. Inte så att bäckensmärtorna var särskilt besvärliga, men jag var liksom helt slut. Benen värkte och jag var slut i kroppen och fick begynnande migrän. Så jag har tänkt att jag är less på dessa bakslag att jag aldrig lär mig hålla mig på rätt balans och nivå, men samtidigt var det en härlig helg, jag kände mig nästan som innan bäckenproblemen:-) Sedan när jag får så mkt energi är det ändå på något sätt mitt sätt att köra på till batterinivån sjunkit, haha. Jag har nu varit sjukskriven över två år med mycket smärta och känslostormar och det har nog tagit mer av mig än jag alltid inser framförallt kommer det nog ta ett tag att bygga upp igen.

Nu blev det plötsligt, shit, jag ska opereras och ligga på sjukhus igen och barnen sova borta och ska ha packning och katterna, herregud, jag har glömt att ordna kattvakt! Tidigare resor har jag packat typ en veckan innan och kunnat vara lugn och känna kontrollen:-) Skönt att det är sista resan, sista operationen sedan är mitt bäcken fixerat och stelopererat klart, tjhoo. Förra veckan fick dottern en liten mjukishund för att hon varit så snäll och hjälpt mig när jag varit nyopererad, hon blev glad. Så nu har jag fixat en ny present med lite hästtidningar och hästböcker för att hon ska orka hjälpa mig ytterligare tre veckor, haha. Men hon säger att hon tycker om att hjälpa mig och det är en himla tur för det är många småsaker hela tiden. När jag står på affärerna och ska plocka varor är hon snabbt där för att hålla mina kryckor eller lägga upp varor och packa dem...jag har inte berättat om hur många gånger per dag jag ställer upp kryckorna och de välter..ibland känns det som 100 gånger per dag. Känslan i kroppen är bra inför operationen och det käns kul att träffa Sturesson igen och mycket tryggt med personalen på Ängelholms sjukhus istället på "mitt" sjukhus.

Kram kram

Pansen