Haha, jag var rädd att jag skulle fått en massa kommentarer om att jag var tokig som söker jobb mitt i allt detta. Ja, det kanske jag är också. Kanske ännu ett sätt för mig att förtränga sanningen men må så vara i så fall, jag vill så gärna vara normal och frisk!

Kanske om jag får jobbet att jag tar en genväg och åker på en nit eller bakslag senare men må så vara. Det är många av er som vet hur det blir och känns. Jag har varit hemma i två och halvt år nu, mestadels liggandes i sängen för att avlasta mitt bäcken och ländrygg. För att leva ett sådant liv är jag mycket ung och nä, jag kan inte acceptera mitt tillstånd, jag tänker kämpa hela livet för att inte acceptera. Men jag kan ju bli återställd också för det återstår ca 3 månader innan jag är läkt efter steloperationen av mina bäckenleder. Därför att jag tror att jag är en sådan person som inte skulle klara att bli sjuk och sängliggande resten av mitt liv, jag har en viss personlighet på gott och ont och så kommer det förbli. Men jag har lärt mig massor och håller inte på att förnekar allt hela tiden, det ser ju smärtan till att jag inte gör   Jag rensade ogräs och krattade förra helgen och fick mitt straff omgående med mycket ryggkramp och ont i höger benet. Och i helgen när vi på somarstället tänkte jag massor och försökte verkligen att "hålla mig lugn", jag ökade inte morfindoserna bara för att kunna göra mer. Så helt knäpp är jag inte av förnekelse. Vi åker snart upp igen till sommarstället för att elda och äta gott. Jag har köpt en massa penséer som jag och dottern ska plantera och jag ska vara noga, noga med min arbetsställning. Jag har även gjort min rehabträning och bestämt mig för att motionscykla långsamt istället för att ta ut mig och svettas och flåsa så där skönt. Jag har lyckats två gånger och detsamma gäller promenaderna, jag går på tok för fort även om jag kortat mina steg. Jag ska kontakt med sjukgymnasten nästa vecka och berätta om allt jobbsök och att jag måste göra om min träningsplan, för det finns några övningar som inte fungerar osv.

Tänk, att dammsuga är fortfarande en sådan sak som är svårt och ger mycket smärta och då kommer det där huggen i ryggslutet som känns som det ska bli ryggskott. Nä, får jag jobb och lön så ska jag sluta dammsuga det är nog den värsta saken jag gör och dessuto är det bara jag som gör den och det rätt ofta även om jag numera delar upp det. Men huset är på 170 kvm så även om jag tar två rum i taget så betyder det att jag har typ alltid har några rum att dammsuga   Förra helgen hade vi tagit upp dammsugaren till sommarstället för att jag skulle kunna dammsuga ordentligt för där finns bara en vacker antik damsugare från 60-talet (tung som ett as). När vi packade ihop för att gå långt till bilen så sa jag (hade så ont i bäcken i rygg av allt vi burit)

- Kan vi inte lämna denna damsugaren här och köpa en ny hem?

- Jo, det vore skönt att slippa bära den ända till bilen igen, sade min man (det var då fortfarande snö på bilvägen till stugan så vi fick parkera ca 700 m bort).

- Mmm, det vore så skönt för den gamla dammsugaren här är så tung så jag orkar inte dammsuga alla mattor det var därför vi bytte matta i vardagsrummet.

- Är den verkligen så tung? Ja, men vi köper en ny då!

Det underlättar något enormt för mig eftersom denna dammsugaren följer efter ig när jag går och det gjorde inte 60-talaren. Nu kan jag dessutom dammsuga både soffan och mattan utan problem. Det blev en stor skillnad för mig jag tror inte maken hade dammsugit ed 60-talaren eller så är det inga problem för honom som inte har ont.

Men i helgen så fick maken nästan ryggskott efter ha fällt och kapat upp tre träd i stugan. Jag masserade honom där och han skrek som en galning. När vi kom hem sa jag att han måste sätta sig i massagefåtöljen vilket han inte gjorde. Han satte sig och arbetade flera timmar i sträck vid datorn istället. Så när vi lagt oss och jag somnat vaknar jag av att maken ska vända sig i sängen och skriker av smärta. Jag somnar om. Men vaknar igen av ett ännu värre skrik. Jag ger honom två Alvedon för ina Citodon var tyvärr slut. 

- Du borde sätta dig i massagefåtöljen så musklerna blir mjukare och slutar krampa.

- Tror du, nä, jag tror inte det hjälper svarar han.

- Nä, jag har bara haft kramp i ryggen i några år så vad vet jag sa jag.

Då började han asgarva och morgonen därpå när jag steg upp satt han i massagefåtöljen och tyckte det var så skönt. Som tur är gick hans ryggsmärtan snabbt tillbaka.

Trevlig valborg allesammans!

Kram och kärlek

Pansen