Alla inlägg under december 2013

Av Pansen - 5 december 2013 10:52

Jag har sådan jobbig sprängande nack- och huvudvärk att jag inte pallar att skriva nåt bra. Jag ber er istället ställa lite frågor via "Kommentera" eller skriva ned era tankar. Tänk på att det ni skriver kan stötta och hjälpa någon annan  

 

Min naprapat hade ju boostat mig så jag skulle våga möta min husläkare igen och vad jag skulle säga så att han remitterade mig för en MR. När jag äntligen mellan smärtattackerna ringer vårdcentralen får jag höra att min husläkare är frånvarande på obestämd tid...Så blä, helt enkelt jag vet inte vad jag ska göra med min nacke och vad som är fel eller varför musklerna går i kramp hela tiden. Jag kan i all fall med lätthet sitta på golvet nu   Det har jag alltid älskat och föredragit, men det var svårt när bäckenet var som sämst. Så jag sitter glatt på golvet och slår in julklappar i år men nu är det alltså nacken som gör det otrevligare undra hur det blir nästa år  

Av Pansen - 3 december 2013 12:33

Haha, det är helt surrealistiskt, helt sjukt. Är detta jag? Själva huvudpersonen? Istället för att boka in strategimöten eller reklamkampanjer så handlar mina dagar om något helt annat. Allt jag gör hela tiden handlar om att jag ska må bättre, att jag ska bli frisk så jag kan jobba igen..."In i minsta detalj" som Charles-Ingvar i Jönssonligan skulle ha sagt.
 
Nu handlar dagarna om att försöka boka läkare, invänta att vårdcentralen ringer upp. Att kolla medicinlistan och förnya recept. Sedan åka till Apoteket och göra nya beställningar och sedan åka tillbaka och hämta ut medicinerna. Min tidtagare på mobilen används flitigt. Varje dag gör jag stabiliseringsövningarna-hålla 10 sekunder och göra 10 stycken av tre olika övningar, klick, klick. Jag går ut på kortare promenader, klick, ta tid, hålla tiden, max 14 minuter i stöten. Skriva i träningsdagboken, vart gör det ont och hur? Vilka övningarn är gjorda för dagen? Skriva in migränanfall i kalender, blödningsschema. Haha, ja tänk trots min situation är det nu som det är så inrutat och planlagt in i minsta detalj. I förrgår bestämde jag mig för att strunta i träningsdagboken, jag har nacksmärta hela tiden och migränanfall varje dag. Domnar i arm, fot och ansikte efter rörelse. Men, tänka sig i går glömde jag flera övningar så jag kanske får återgå till den ändå, det är väl jag att skriva och skriva och planlägga och hålla koll, det är väl mitt sätt.
 
Jag suckar och tycker det är så tråkigt och jobbigt att trycka ut tabletterna ur bilister, att räkna hur många som går åt på en vecka och lägga på rätt tid i dosetten. Ibland får dottern hjälpa mig och hon tycker det är så kul.  Blä, inte jag. Tabletterna hoppar i fel fack och en del är ytteputte små och måste plockas upp med pincett. Jag kan sträcka mig till att jag delar medicin i dosetten till ANDRA. Jag gjorde det som 20-åring och undersköterska och då var detr helt okej. Men de som jag delade till var alla pensionärer och gamla. Jag är inte gammal, nä, det känns liksom helt sjukt och jag skäms för min dosett. 
 
Jag söker luft. Jag har tänkt på vad som är viktigast för mig nu för att jag ska klara detta. I söndags tog jag morfin och höjde min livskvalitet oerhört mycket. Vi handlade lite julklappar och bakade lussebullar tillsammans hela familjen. Kostnad: Vaken många timmar på natten, ökad smärta och värre migrän anfall, såklart...Det känns igen, precis som det var med bäckensmärtorna. I går kväll tog jag morfin igen, gick på julpyssel med dottern på församlingsgården. Det var så himla mysigt, jag älskar att pyssla. Nog kände jag att de tog på nacken med 1 timme. Jag stöttade huvudet i händerna. Jag fick även en pratstund med prästen som både vigt oss och döpt barnen. Prästen frågor var raka, jag kom inte undan så jag bara berättade att jag fortfarande var sjukskriven att något hänt med nacken. Att jag var besviken för det eftersom jag knappt hann njuta av bra resultat av bäcksnoperationerna. Hon frågade en massa saker när jag ville börja fråga henne om hennes liv istället. Men jag lade även till detta att jag verkligen alldeles extra uppskattar alla fina männsikorn som jag också möter osv...Men sedan väl hemma får jag likosm svag ångest, varför berättade jag om min situation? Ih, varför frågade hon, hade jag kunnat unvikit detta på något sätt? Men jag antar att en präst har de där förmågorna att ställa de frågorna som handlar om livet just nu  
 
Så när jag tänker på hur mina dagar ser ut nu så vill jag rymma. Jag vill resa utomlands med familjen bara gosa och mysa och vara. Eller rymma med min man. Han är min kraft och energi. Han är verkligen min klippa, utan bra och tight känsla till honom faller jag. Då blir jag svagare och tappar energi nåt så kapitalt. Sedan är det något magiskt med hästarna. Jag måste bara ta mig upp på ryggen igen. Där får jag hjälp att hitta en hållning som är bättre för nacken också, att andas, att bara vara att tanka kraft. När negativa tankar kommer eller någon runt mig säger något tråkigt tänker jag eller säger: Jag är stark och så otroligt levnadsglad. Det är inte synd om mig och jag har inte otur! Det är mitt mantra liksom  
 
Jag känner mig stark och vis av erfarenhet, visst, ibland känner jag mig ledsen och så otroligt ensam. Men när det händer vet jag att det är både ovanligt och kortvarigt. Jag har haft lite otur ibland i sjukvården, men det är inget som ska fokuseras på. Jag tänker och tackar istället för alla fina och kompetenta människor som jag också mött och möter i sjukvården. Smärtteamet- de är ju hur bra som helst, de är sådana supermäniskor allihopa som verkligen vill förstå min situation och hjälpa mig. De utgår inte från skolboken, de frågar saker så de kan förstå mig utifrån min situation. De vet att jag verkligen både vill och behöver veta vad som händer typ den muskeln är svullen. Önskar jag visste sådant nu för desto mer jag vet desto tryggare känner jag mig. Läkaren på akuten, neurologen och min husläkare har nog tänkt "desto mindre pat vet desto bättre och mindre oro". Men jag är helt tvärtom.
 
Jag vill att läkaren säger du har diagnosen bla bla och behandling är bla bla. Då behöver jag inte lägga kraft på att leta information utan jag nöjer mig så. Men vi är väl olika och de flesta är kanske som min kompis - precis tvärtom. Och det har jag faktiskt lite svårt att förstå. Dessutom läser och tror hon jämt det värsta och stressar upp sig o blir hispig så jag måste lugna henne. Jag är ännu mer emot att läsa bara för att jag inte vill bli som henne. För mig är det en del i mitt tänkande att effektivisera och optimera mitt liv. Om jag söker på nacksmärta kommer jag att få en massa inforamtion som inte har med mig att göra och jag vet inte vem som är rätt resp fel. Men jag tror många inom vården, de tror att jag läser mycket typ min husläkare och kuratorn. Men nä tvärtom. Jag gör allt för att inte bli som kompisen.   Men jag lyssnar nog ganska bra och har en bra analytisk förmåga samt en stor skopa sunt förnuft. Nu är nacken mycket sämre igen efter pysselkväll i går så i dag händer inget mer och dagens utamaning är göra middag.
 
Kärlek och styrka
Pansen 
  

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards