Direktlänk till inlägg 20 december 2013
Tack, tack, tack för alla kommentarer Så underbart att ni bryr er och jag kan säga att idag behövde jag verkligen era kommentarer för Försäkringskassan har gett mig en mycket tråkig julklapp.
I förrgår kändes det bra trots huvudvärk och nacksmärta, jag hade äntligen efter kämpande fått remiss till MR och jag kände att jag minsann skulle skulle fokusera på att få en mysig jul. Tänkte på alla julklappar som jag funderat ut och kände en förväntan för när mottagarna skulle öppna. Att få ge är verkligen en härlig känsla! I går hade jag migrän redan när jag vaknade tidigt på morgonen. På natten hade jag sovit mycket dåligt. Lyckades somna en stund på eftermiddagen då ringer det från Försäkringskassan.
- Så jobbigt att du mår så dåligt också ringer jag tyvärr och har något negativt att berätta. Du har på grund av ett fel hos oss fått för mycket utbetalat senaste månaderna. Jag ska försöka få det avskrivet, men det är inte jag som beslutar det, sa min tidigare handläggare.
Tack och hej för den julklappen Försäkringskassan! Jag höll mig samlad i cirka femton minuter men sedan började tårarna bara rinna. Jag ville säga att jag inte orkar mer, men haha, jag har inte det valet! Men jag vill "lätt kasta in handduken", "lämna WO", om det hade gått som sagt. Kände mig helt tom och kände ångest krypa fram, ångest känslan som om att jag är rädd och bara vill var liten och krypa upp i någon famn, att någon styrker mig på huvudet och säger det är bra, det blir bra, allt ordnar sig. Jag som trodde att efter kontakt med Försäkringskassan att de nu räknat upp min ersättning i och med en ny sjukperiod att jag liksom straffats tillräckligt. Jag gjorde ju det jävla felet för att inte skada kunder och mitt företags rykte att jag först avslutade alla "affärer" och sedan lade ned mitt företag och sedan sjukskrev mig. Jag skulle sjukskrivit mig när jag drev mitt företag då hade jag haft ca 4 000 kr mer varje månad. Nu blev jag istället sjukskriven som arbetslös och då finns ett tak. Fy fan vad jag ångrar det, men det är verkligen ingen idé att tänka på det och jag slår bara bort det för det går ju ändå inte att göra något åt.
Jag försökte att koncentrera mig att se på TV trots att tårarna bara rann. Jag visste till slut att nu måste jag skärpa mig. Snart kommer familjen hem. Så jag valde att i mina tankar tacka för mina fina barn och att de är friska och att jag är tacksam att det är jag som drabbas och inte de i alla fall. Och sedan gjorde jag mitt välbekanta och berömda fokusryck. Jag steg upp och bestämde att så här kan jag inte bete mig. Jag sminkade mig och flätade t.om håret och bytte kläder. Tog med dottern som sällskap (så inte tankarna skulle få utrymme att komma fram igen) och åkte på apoteket för att hämta mer migränmedicin. Lagade extra god middag med lyxen bröd och dricka trots vardag. Gav maken en lång varm kram och kyss. Vi åkte och handlade, det kändes okej.
På vägen hem låter han plötsligt (enligt min upplevelse) tvär och börjar fråga om vad Försäkringskassan egentligen sagt. Hur mycket pengar var det? Vad skulle jag få ersättning nu? osv. Jag blev så ställd när hon ringde att jag inte ens frågat! Men jag tror det rör sig om kanske 8 000 kr, suck. Men jag tålde liksom inte några sura miner, jag kämpade ju hårt med min mask och fasad och jävla smärta. Och tänkte mycket på känslan att jag var glad att mina barn inte är drabbad av sjukdom. Det blev ett otrevligt tjafs om en annan sak med maken där jag kände mig så orättvist behandlad. Men sedan var det kört, tårarna bara rann och rann, ingen i familjen märkte något jag är numera expert på att gråta tyst och dölja mig. Vi pratade inte något mer med varandra och sa inte God natt trots att vi bestämt att man måste säga förlåt innan vi somnar. Men jag kunde inte, jag var så sårad och jag ville inte börja stortjuta ville inte att han skulle börja fråga mer. Jag somnade äntligen en stund, men vaknade efter 10 minuter och genast var tårarna där igen och ångesten. Så otroligt fel när min make och jag bråkar i detta läge, vi borde stå enade som ett team och stötta varandra. Det är ju inte vårt fel, men vi blir såklart båda stressade och pressade och då är det lätt med sura miner och bråk, men det blir att ta ut det på fel sätt. Nä, vi borde bara ha kramats hela kvällen istället.
Vad vill livet mig egentligen? Jag har ju sagt att jag ger mig! Det som inte dödar det stärker, går nu som mantra i mitt huvud och jag hoppas att det stämmer. Det är så otroligt jobbigt att ha stark sprängande huvudvärk det är liksom verkligen redan nog. Jag vet att det snart är okej igen, jag har ju herregud varit med om så mycket värre saker än detta. Men det kom verkligen inte i en bra tid. All julstämning är såklart bortblåst och jag vill bara skita i allt. Jag bara gråter mer när jag ser alla julklappar och inser att jag liksom köpt den för pengar som var Försäkringskassans och nu ska de ha dem tillbaka. Jag förstår inte hur jag ska hitta min fasta mask och fasad. Även på nyår ska vi ha en stor fest med över 20 personer, våra fina kompisar och deras barn. Ja, ja till dess har det nog lagt sig även fast jag funderar hur jag ska klara det med denna huvudvärk?
Men jag blev så rörd av 8 nya kommentarer från er, det värmer verkligen och ger mig styrka att vi alla finns och stöttar varandra! Hade anmält mig för att rida/skritta i dag, men i morse förstod jag inte hur jag skulle orka det, jag var mycket nära att avboka passet. Men så vet jag att när det som tuffast är det oerhört viktigt att få något positivt så jag får väl be ridläraren var snäll mot mig i dag Tänk på det arbeta verkligen med att komma på något ni kan göra som ger er något positivt så att inte smärtan helt vinner allt övertag. Nä, en käck promenad är inte det jag menar det kan vara att unna sig ett bad med scrubkräm, en bra "tjejfilm" med bara favorit-lyx-godis osv. Tänk också på att ringa en bra vän verkligen kan ge energi.
Tyvärr blev det inget bäckensnack i dag, men gärna i morgon så fortsätt kommentera och skriva era tankar och frågor
Kram kram
Pansen
Hej, Har helt glömt att jag hade en blogg😂 Blev ännu mer förvånad när jag såg att runt 500 personer besöker den i månaden🤗 Jag jobbar i alla fall heltid igen sedan maj 2023. Trivs jättebra. Jag stelopererade en nivå i nacken och en ...
- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården. Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...
Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag... Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...
Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...
Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 |
5 | 6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|