Hej hej därute. I dag har jag åter drabbats av nackspärr så att jag ens kan sitta här en kort, kort stund har jag morfinet att tacka för. Men tråkigt att jag måste ta extra morfin för jag tog ju inget på hela förra veckan. Eftersom ni är så många som peppat och tröstat mig gällande Försäkringskassan och min utförsäkring vill jag ju berätta hur det gått trots att min nacksmärta är gräslig. Kan knappt röra huvudet, men jag har bokat naprapattid i morgon och det brukar hjälpa  Så jag klistar in mitt mejl som jag skickade till min sjukgymnast i fredags för jag kan inte skriva mer just nu.

Nu har min handläggare på F-kassan ringt, de kommer besluta att inte förlänga min sjukpenning. Men det känns inte så jobbigt just nu för hon förklarade hur det kommer att bli. Nu har jag iaf någonting att förhålla mig till. Att andra ska besluta och jag inte kan påverka det klarar jag nästan inte av. Jag är van och vill själv driva och ta beslut  

Båda min handläggare på F-kassan och AF tycks vara vettiga människor som säger att jag är en kämpe av rang, att de förstår hur jag har haft det osv.

Nu skulle vi träffas på ett möte och sedan ska jag till arbetslivsintroduktion under 3 månader. Jag sa att om jag ska arbetsträna kommer jag inte klara av min rehabträning och psykolog-Livanda. Då sa handläggaren att det bara kommer handla om några möten för min del och jag ska INTE arbetsträna eftersom mediciniska insatser väntar (smärtkursen). Puh, jag sa att jag är anmäld till smärtkursen 26 augusti och det var super sa hon för då har jag åter rätt till sjukpenning och får gå över till F-kassan och rehabersättning igen.

Så nu hoppas jag att min kropp slappnar av igen annars finns risk för både ryggskott och nackspärr. Åter igen är jag förvånad hur hårt min kropp reagerat på denna ovisshet med konstiga symtom som muskelkramper, oro, hjärtklappningar, aptitförlust för att inte tala om ett obefintligt tålamod…

Men summa: Det ordnar sig. F-kassan tog inget beslut som kommer försämra mig i min återhämtning.

Kram Pansen