Jag hade en härlig helg då jag kände lycka och framtidstro igen. Messade genast mina närmaste tjejkompisar och bjöd in dem på tjejkväll på fredag i sommarstugan. Sådant orkar jag inte när smärtan gnager... Efter naprapatbehandligen förra veckan så blev min högra höft liksom av med 20 kilo kändes det som. På fredagen fick jag nytt träningsschema av sjukgymnasten Torstensson.

Det är lite annorlunda övningar mot för förut det handlar mer om noga kroppskontroll och bearbetning av många muskelgrupper samtidigt. Jag har ju försökt att var nogrann så ändå eftersom det sitter kvar sedan min Pilatesträning för några år sedan. Men detta är ändå annorlunda, dessutom ska det inte trigga min tävlingsinstinkt lika mycket   Jag måste hålla mig till träningen i åtta veckor och under den tiden sluta med allt annat som jag gärna tar mig för! Det känns inte ledsamt, bara klokt för nu har jag äntligen förstått hur detta ska gå till.

Egentligen hade jag rätt plan i mitt huvud när jag låg på sjukhuset i Ängelholm efter steloperationerna av mina bäckenleder. Jag hade många månader tidigare fått en bild i mitt huvud av en ostadig fölunge och fått insikten om att jag ju också skulle lära mig "krypa och gå" igen, likt en fölunge på ostadiga ben.... Men så kom brevet från Försäkringskassan och där stod det "den 26 maj är dina sjukdagar slut" då liksom regagerade min hjärna med det gamla tankesättet. "Åh, toppen den 26 maj då är jag frisk! Dags att öka på lite med rehab om jag ska hinna". Ja, det var någon del i min reptilhjärna som klev förbi och kvävde mitt sunda förnuft och tidigare kloka insikt...  

Jag tränade för hårt, kände en allt högre press och stress och oro över detta med Försäkringskassan, jag fick svårt att sova och kallsvetttades. Jag överansträngde mig och fick träningsförbud. Jag blev ledssen och irriterad och det blev osämja på hemmaplan. Jag fick influensan som tog från min sista reserv av kraft...Jag blev sedan bara trött och sov otroligt mycket och orkade inte bry mig ville bara sova och jag började få symptom på depression....Men så förra veckan vände det tack vare min sjukgymnast och naprapatbehadlingen som tog bort de värsta smärtorna  

I helgen när jag skulle gångträna så fungerade höften på ett helt annat sätt!! Jag kunde känna vilka delar som ska arbeta när man går. Upptäckte att jag gick/klev på insidan av högra foten för att på något sätt balansera upp och hur instabil fotleden är när jag ska gå rätt. Men jag har köpt fotledsstöd som jag ska ha hela tiden tills jag hunnit bygga upp stabiliteten i dem och dessutom har jag hålfotsinlägg och utan dem får jag fort svårt att gå. Jag har flitigt stretchat sätesmusklen över höften såsom naprapaten rådde mig men jag kände under söndagen hur det ändå började stelna och smärta mer. Inte alls konstigt med tanke på att jag har haft ont och varit stel där i 5 år (minst)!! Så i går natt låg jag vaken 2 timmar för höften värkte så och stretchen hjälpte inte. Tänkte att jag nog måst avvara 540 kr igen och gå till naprapaten. Stiger upp vid 11 och läser tidningen sedan går jag upp till sovrummet igen och PANG, jag kan inte böja mig framåt! Det känns som någon skjutit mig nedanför nacken högt mellan skulderbladen. Alltid någon ny överraskning ifrån min spännande kropp  

Men vad f-n, provar igen, nä, smärtan är otroligt stark som om jag dykt ifrån hästryggen igen. Jag kan inte minnas att jag gjort något särskilt men en ny övning är att göra knäböj ända till golvet och sedan använda rep som stöd på vägen upp. Jag hade sådan träningsvärk i mina lårmuskler att jag nog fuskade och drog mig upp från golvet med hjälp av repen...Då används fel muskelgrupper! Kan knappt sätta mig vid datorn, men jag måste boka naprapaten. Sådan här nacksmärta/låsning har jag inte haft på cirka 2 år. Vad är detta? Ska kroppen påminna mig om allt som varit under de senaste 5 åren eller vad är det frågan om?

Så naprapaten i dag. Jag säger att jag inte ska vet vad jag ska välja för trolleriområde i dag, ländryggen som hugger oavbrutet, höften eller "nackskottet"? Jo, du måste ta nackskottet säger jag.

- Det är helt lugnt jag fixar detta med nacken lite snabbt så jag hinner med det andra också!

Det behövdes lite manipulation för att få bort nackstelheten och krampen. Men det är verkligen som trolleri när jag ena minuten inte kan vrida huvudet eller böja på det och sedan nästa minut är det inga problem! Simsalabim Han frågade hur det kändes i huvudet och jag sa att jag är inne på mitt fjärde dygn med sprängande och tryckande huvudvärk då behandlade han även den! Fick rådet att låta nacken vara ifred, värme och promenad, inte stretcha för nu måste den få hämta sig efter krampen.

- Men nacken som jag ansett som bra nu och jag trodde jag var stark eftersom jag tränat så mycket med hantlar, vad är det som händer? Är det för att det håller på att ordna sig i bäcken/rygg/höft och blir obalans, eller?

- Ja, det hör i hop helt klart. Under denna rehabtid kommer du säkerligen få känna på alla gamla skador, har du haft ont i fotlederna kommer det komma igen, knäna likså, men det är inget farligt det är bara kroppen reaktion. Blir det så här illa som i dag så fixar jag det. Så länge inget är trasigt så kan jag fixa det!

Sätet/ryggen däremot ska jag fortsätta stretcha. Det känns också så himla bra för sjukgymnasten och naprapaten säger liksom samma saker och då förstärks verkligen budskapet för mig. Gissa vad naprapten sa?

- Du måste inse detta! Du ska lära dig att krypa och gå igen innan du kan springa. Du kan inte forcera och hoppa över något steg. Du måste förstå att tog det 15 år att bli i detta skick, är det ju ändå helt otroligt om du är tillbaka på 2 år! Till hösten när du gjort dina rehabprogram då borde du klara av vardagliga saker, men inte mer än så. Du borde egentligen låna ett strypkoppel och en löplina av din syrras hundar så att du inte KAN göra för mycket.

Haha, ja, han är en klok karl han också. Men han vet vad smärta är, han vet hur det är att vara sjukskriven, han vet hur det är att rehabträna för att komma tillbaka. När han var 30 år hade han flera diskbråck i halsrygg/nacke samt ländryggen efter en bilolycka. Han fick sitta i en fåtölj när han skulle sova. Försäkringskassan ville förtidspensionerna honom, det var på den tiden Försäkringskassan var åt andra hållet . Han vägrade och kämpade och kämpade tog sig in på Naprapathögskolan och tränade sig frisk igen  

Nä, nu ska jag ta min "luciapromenad" på 15 minuter. Det vill säga sätta i foten och skjuta ifrån i höften och tänka att gå som en lucia, sa min sjukgymnast, superbra tips att tänka!

Bäst i dag: Kunna vrida på huvudet igen!

Sämst: Att maken är bortrest  

Kram och kärlek

Pansen  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, Har helt glömt att jag hade en blogg😂 Blev ännu mer förvånad när jag såg att runt 500 personer besöker den i månaden🤗 Jag jobbar i alla fall heltid igen sedan maj 2023. Trivs jättebra. Jag stelopererade en nivå i nacken och en ...

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården.    Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...