Ja, då var det snart dags igen att lägga sig på operationsbordet. I går kväll i sängen när jag stäckte mig efter boken på nattduksbordet upptäckte jag att det varken "small knakade" eller gjorde ont bak i ryggen! Underbart, det kanske betyder läkning mot förbättring pågår!!

Jag fick ett brusande lyckorus det sköljde över mig och jag började tänka på senaste dagarna...Jo, det stämmer, det har inte knakat eller smärtat lika mycket på höger sida som nu är stelopererad! Det kan kanske kan tyckas konstigt att jag inte genast upptäcker sådana förändringar, men dels vågar jag inte hoppas och tro på en sådan händelse, det fanns nog vändningar och vridningar som inte alltid gjorde ont förut också och sedan tror jag de allra flesta människorns automatiska mekanism är just så...Vi går vidare och blickar framåt och kroppens försvarsmekanism gör att vi ska glömma smärta och obehag därför reagerar vi inte på en gång. Alltså ta förlossningsmärta t.ex den lyckas de flesta "glömma" eller som Winnerbäck sjunger typ så här: det är svårt att se hur sjuk man en gång varit men när såren läker känns ärren tydligare...

Jag som nästan sov i går kväll blev plötsligt så pigg av det där lyckoruset. Tankarna virvlade, åh, så underbart jag kanske snart arbetar igen och går...och står och sätter mig och kliver ur bilen utan att blinka och på morgonen då kanske jag bara studsar upp och inte som nu långsamt svävar fram och går trappen ner i slowmotion. Just på morgonen är jag väldigt stel och öm, haha och ändå är jag väldans överrörlig, fullt pott på alla undersökta leder... Jag tänkte på än det ena och än det andra jag skulle kunna ta tillbaka till mitt liv som demonen "SMÄRTAN" tagit ifrån mig.

Lyckosruset sitter kvar i dag trots att jag vaknade många gånger i natt av smärta och att jag måste försöka vända mig, men vet ni?...Nu var det var VÄNSTER SIDA som var mest besvärlig  Det borde också betyda att höger bäckenled börjat läka och steloperationen börjar ge positivt resultat. I söndags när jag och min man gick runt i en Galleria fick jag så klart fort ont när jag skulle gå runt där, men vet ni, det var också VÄNSTER SIDA den har ju blivit överbelastad men jag blev så full i skratt och var glad att jag hade kryckorna för emellanåt kunde jag inte stödja på vänster ben, höger bäckenled kändes som den "friska" sidan!

Ja, nästa vecka bär det i väg 93 mil söderut igen till Ängelholm och steloperation och fixering av vänster bäckenled. Jag ställer in mig på att det kan bli lite tuffare nu att inte stödja fullt på vänster sida eftersom jag ändå vet att höger varit den sämsta av de två. Läkning eller inte det fattas mycket muskler på höger sida. Och denna pärs tre första veckorna när jag inte får släppa kryskorna och får känslor av att jag är värdelös...spännande och se om de kommer även denna gång.

Men känslorna är fantastiska och det ska bli så kul att träffa Dr Sturesson igen. Jag åker ner den 16 januari och opereras den 17 jan. Det roliga är att en av "mina" trognaste läsare här på bloggen också ska träffa Dr Sturesson! Det blir hennes första besök och möte med Sturesson med blockader och eventuell operation med skruv. Det är ett fantastiskt utbyte vi har av varandra och det kommer även bli toppen framöver när vi ska göra rehabilitering, att vi har varandra. Du vet att jag håller alla tummar för dig  . Förresten senaste operationen gav mig 6 stygn och inte 4 som jag skrivit tidigare.

Snart ska jag åka och träffa min sjukgymnast som är helt toppen och insatt och KAN mycket om kvinnor och bäckensmärtor. Vi ska nog planera min rehabilitering som ska starta om ca sex veckor. Det var Sturesson som bestämde att vi skulle träffas innan min nästa operation så sjukgymnasten får se i "vilket skick" jag är, haha. Jag brukar alltid få en massa energi när jag träffat honom, men jag HATAR att det är på sjukhuset! Detta beror på min senaste sjukhusvård där veckan innan operationen i Ängeholm. Jag blev felbehandlad och illa omhändertagen så nu reagerar kroppen på stress varenda gång jag ser det där stora sjukhuset torna upp sig..*rys*

Men vad är det väl det för en fighter, kan jagtröstande tänka   Herregud, jag har varit med om värre...eller värre, jag har visserligen inte varit om en sådan smärta jag hade i mitt huvud då, det var flera dygn med höga poäng på smärtskalan VAS det var 8-10 då 10 är det högsta. Efter tre dagar tänkte jag "hur många dagar till kan jag ge detta innan jag måste ta livet av mig för det går inte att leva med denna smärta". Ja, usch, det var en vidrig upplevelse som ännu INTE fört något gott med sig, jo, jag var ju väldans förberedd på steloperationen och eventuell ökad smärta, haha, sådär håller jag på att tänka mening eller inte med saker och ting. Nä, nu ska jag lägga mig raklång i sängen och avlasta min fina läkande bäckenled så jag har kraft att möta bästa sjukgymnasten och demonen SJUKHUSET, haha.

Kram och kärlek

Pansen

 

Maria

8 januari 2013 11:23

Oj vad rörd jag blir 😃 tack du finaste! Jag är duktigt nervös för den 16/1, vet inte hur jag ska bete mig. Kan inte fokusera på något utan allt kretsar kring en eventuell operation. Är så orolig över att det kanske inte blir något och då är jag så himla körd...
Ska bli otroligt spännande att träffa Bengt, men jag har fått en tid kl 11 och tror att det är på tok för sent för att få en skruv, eller?
Vad glad jag blir av att läsa dina framsteg, att inte känna knak och brak måste vara en märklig känsla antar jag. Jag har börjat knaka mer senaste tiden och lite högre upp än tidigare vilket känns vansinnigt läskigt.
Har hur som helst just kommit hem från min vattengympa så skönt på ett smärtsamt sätt. Nu ligger jag och vilar upp mig för att kunna hämta barn och laga middag.

Ha det gott ❤❤❤

http://www.frugnu.blogg.se

Pansen

8 januari 2013 15:29

Jodå, du hinner med skruven, jag fick min vid 16.00:-) Har du ringt SSK som planerar? Har du fått broschyren om att fasta osv? För man behöver inte vara fastande för blokader.

Ja, vila ja innan middag och hämtning av barn, samma här min vän, hörs senast igen i morgon:-)

Kram kram

 

Catarina Nyström

8 januari 2013 12:54

Hejsan! Det är så spännande och inspirerande att läsa om din utveckling. Jag har själv svåra bäckenproblem och lever ett rätt begränsat liv. För mig började det vid första graviditeten -08 och "dödsstöten" kom vid andra -11. Måste bara tillägga att jag har mycket fina barn och ångrar ingenting! :)
Jag har läst om Bengt Sturesson och hans operationer och blivit oerhört sugen på att få bedömas av honom. Tyvärr blir jag bara bemött med skepticism i vården (bor i Skellefteå) när jag för det på tal. Antar att det handlar mycket om okunskap. Blir dock väldigt svårt att få remiss... Fick du kämpa länge innan du kom dit?
Önskar dig all lycka till och kommer att fortsätta läsa din blogg!
Mvh/ Catarina

Pansen

8 januari 2013 15:27

Hej Cataharina
Tack för dina kommentarer, de värmer! Jag har också haft det kämpigt många år tills jag fick rätt diagnos av en sjukgymnast som kan detta med bäckensmärtor det var 2010. Tyvärr mött läkare och sjukgymnaster innan det, som inte alls kunnat något och jag visste ju inte själv vad som var fel. Jag har skrivit om nästan allt här på bloggen så vill du läsa mer detajerat se under menyn "kategorier" och "bäckenproblemens början" osv.

Men det skulle kunna gå så mkt smidigare och minska lidande och spara pengar på sjukskrivningar om fler sjukgymnaster och läkare hade kunskap eller i alla fall VILJAN att lyssna på sina patienter och söka info och kontaktpersoner. Här skulle jag så gärna vilja kunna göra något...få ut min historia...

Men när min väl min sjukgymnast ställt diagnosen gick det lättare. Han för tydliga jouranlanteckningar så jag kunde ta kopia och lämna till min husläkare om undersökningar, sjukgymnastikresultat så t.ex sjukskrivningen blev korrekt.

Jag har tillsammans med sjukgymnasten provat "allt" och inget gav lyckat resultat. Men jag ringde själv Sturesson för 1 år sedan för att höra hur jag skulle gå tillväga för att få komma ner till honom. Jag gick till husläkaren som skrev remiss till en ortoped på sjukhuset. Fem månaders väntetid sedan det mötet var jag mkt rädd för! Skulle ortopeden tro mig och bevilja resa till Ängelholm? Min sjukgymnast var med på mötet och det var ett oerhört stöd, jag fick remissen beviljad.

Välkommen att fortsätta läsa och ställa frågor jag vill så gärna kunna hjälpa och stötta!
Kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, Har helt glömt att jag hade en blogg😂 Blev ännu mer förvånad när jag såg att runt 500 personer besöker den i månaden🤗 Jag jobbar i alla fall heltid igen sedan maj 2023. Trivs jättebra. Jag stelopererade en nivå i nacken och en ...

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården.    Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...