Ja, då var det snart dags igen att lägga sig på operationsbordet. I går kväll i sängen när jag stäckte mig efter boken på nattduksbordet upptäckte jag att det varken "small knakade" eller gjorde ont bak i ryggen! Underbart, det kanske betyder läkning mot förbättring pågår!!

Jag fick ett brusande lyckorus det sköljde över mig och jag började tänka på senaste dagarna...Jo, det stämmer, det har inte knakat eller smärtat lika mycket på höger sida som nu är stelopererad! Det kan kanske kan tyckas konstigt att jag inte genast upptäcker sådana förändringar, men dels vågar jag inte hoppas och tro på en sådan händelse, det fanns nog vändningar och vridningar som inte alltid gjorde ont förut också och sedan tror jag de allra flesta människorns automatiska mekanism är just så...Vi går vidare och blickar framåt och kroppens försvarsmekanism gör att vi ska glömma smärta och obehag därför reagerar vi inte på en gång. Alltså ta förlossningsmärta t.ex den lyckas de flesta "glömma" eller som Winnerbäck sjunger typ så här: det är svårt att se hur sjuk man en gång varit men när såren läker känns ärren tydligare...

Jag som nästan sov i går kväll blev plötsligt så pigg av det där lyckoruset. Tankarna virvlade, åh, så underbart jag kanske snart arbetar igen och går...och står och sätter mig och kliver ur bilen utan att blinka och på morgonen då kanske jag bara studsar upp och inte som nu långsamt svävar fram och går trappen ner i slowmotion. Just på morgonen är jag väldigt stel och öm, haha och ändå är jag väldans överrörlig, fullt pott på alla undersökta leder... Jag tänkte på än det ena och än det andra jag skulle kunna ta tillbaka till mitt liv som demonen "SMÄRTAN" tagit ifrån mig.

Lyckosruset sitter kvar i dag trots att jag vaknade många gånger i natt av smärta och att jag måste försöka vända mig, men vet ni?...Nu var det var VÄNSTER SIDA som var mest besvärlig  Det borde också betyda att höger bäckenled börjat läka och steloperationen börjar ge positivt resultat. I söndags när jag och min man gick runt i en Galleria fick jag så klart fort ont när jag skulle gå runt där, men vet ni, det var också VÄNSTER SIDA den har ju blivit överbelastad men jag blev så full i skratt och var glad att jag hade kryckorna för emellanåt kunde jag inte stödja på vänster ben, höger bäckenled kändes som den "friska" sidan!

Ja, nästa vecka bär det i väg 93 mil söderut igen till Ängelholm och steloperation och fixering av vänster bäckenled. Jag ställer in mig på att det kan bli lite tuffare nu att inte stödja fullt på vänster sida eftersom jag ändå vet att höger varit den sämsta av de två. Läkning eller inte det fattas mycket muskler på höger sida. Och denna pärs tre första veckorna när jag inte får släppa kryskorna och får känslor av att jag är värdelös...spännande och se om de kommer även denna gång.

Men känslorna är fantastiska och det ska bli så kul att träffa Dr Sturesson igen. Jag åker ner den 16 januari och opereras den 17 jan. Det roliga är att en av "mina" trognaste läsare här på bloggen också ska träffa Dr Sturesson! Det blir hennes första besök och möte med Sturesson med blockader och eventuell operation med skruv. Det är ett fantastiskt utbyte vi har av varandra och det kommer även bli toppen framöver när vi ska göra rehabilitering, att vi har varandra. Du vet att jag håller alla tummar för dig  . Förresten senaste operationen gav mig 6 stygn och inte 4 som jag skrivit tidigare.

Snart ska jag åka och träffa min sjukgymnast som är helt toppen och insatt och KAN mycket om kvinnor och bäckensmärtor. Vi ska nog planera min rehabilitering som ska starta om ca sex veckor. Det var Sturesson som bestämde att vi skulle träffas innan min nästa operation så sjukgymnasten får se i "vilket skick" jag är, haha. Jag brukar alltid få en massa energi när jag träffat honom, men jag HATAR att det är på sjukhuset! Detta beror på min senaste sjukhusvård där veckan innan operationen i Ängeholm. Jag blev felbehandlad och illa omhändertagen så nu reagerar kroppen på stress varenda gång jag ser det där stora sjukhuset torna upp sig..*rys*

Men vad är det väl det för en fighter, kan jagtröstande tänka   Herregud, jag har varit med om värre...eller värre, jag har visserligen inte varit om en sådan smärta jag hade i mitt huvud då, det var flera dygn med höga poäng på smärtskalan VAS det var 8-10 då 10 är det högsta. Efter tre dagar tänkte jag "hur många dagar till kan jag ge detta innan jag måste ta livet av mig för det går inte att leva med denna smärta". Ja, usch, det var en vidrig upplevelse som ännu INTE fört något gott med sig, jo, jag var ju väldans förberedd på steloperationen och eventuell ökad smärta, haha, sådär håller jag på att tänka mening eller inte med saker och ting. Nä, nu ska jag lägga mig raklång i sängen och avlasta min fina läkande bäckenled så jag har kraft att möta bästa sjukgymnasten och demonen SJUKHUSET, haha.

Kram och kärlek

Pansen